Nytt år och nya möjligheter!

Förra året var både upp och ner kan jag känna såhär efteråt, jag själv åkte en ganska bra bergochdalbana. Men när jag väl svalde stoltheten och ”tog första steget” så kändes allt mycket bättre och jul/nyår hemma i Sundsvall var riktigt mysigt

Hundarnas 2009

Alice – 10 år i april
Är en glad pensionär som får vara med, men så mycket träning blir det inte och visst kan jag få dåligt samvete för det ibland. För hon skulle gärna träna mer än vad hon gör just nu. En ”tävling” har hon dock deltagit på under agilitylägret i Karlstad i somras, hon fick springa 2 lopp på inofficiella tävlingen med Pelle och tanten är still going strong och dom placerade sig. Det blir dock ingen comeback på tävlingsbanorna och ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt lite sorgligt. Lite stel och lugnare han hon blivit, men nu är detta trots allt Alice så det första man tippar på är nog ingen 10 årig dam, snarare en 5-6 årig bulldozer

Mål för 2010
Mitt mål med Alice får bli att behålla damen i god form och att träna lite mer aktivt (ska ta ett snack med hussen om lite mer träning med damen). Nog är hon nöjd i soffan också, men att jobba har alltid varit det absolut roligaste hon vet (okej jaga pinnar och bollar är nog på delad 1a plats).

Dave – 6 år i mars
Inga superresultat att skryta med, nån 1-3 plats har vi haft. Ingen uppflytt till 3an och nu kommer det väl lagom till pensionen efter att dom ändrade reglerna här i Norge för uppflytt till 3an från 2an. 5 underbara napp/pinnar ska man ta i hopp och agility innan man blir uppflyttad. Sverige here I come!

Dock tycker jag ändå att vi haft en positiv utveckling (något krokig) jag och Dave. Vi har gått kurs som aldrig förr, Jenny Damm, Ann Karin och Geir, Jenni och Jan Egil. Så mycket nytt har det blivit och ungefär lika många missförstånd och diskar för mig och Dave. Nu tror jag vi börjar hitta vår stil lite mera och kan sätta ihop allt det nya till något eget som kommer funka för oss.

I början av 2009 började Dave med att krypa i starten och inte lite heller, det eskalerade lavinartat och vissa gånger undrar jag om han hade kunnat krypa banan istället för att springa den! Men i slutet på året (ja, alldeles för sent) tog vi tag i problemet och har numera sittande starter som fungerar på träning. Upp till bevis i Follo

Mål för 2010
Tror vi satsar på samma mål som för 2009, uppflytt till 3an. Vi får se hur mycket tävlande det blir i år, vi har en del andra planer för året och tyvärr är vi inte miljonärer ännu. Beroende på vad blodprovet visar efter rabiesvaccineringen så kanske det blir en tur utomlands, vi får se. Inga direkta mål, men många drömmar och förhoppningar

Cray – 1 årig slyngel
Cray är fortfarande ett ganska oskrivet blad, under 2009 har vi lärt känna varandra och börjat träna både agility och pyttelite vallning. Han är en skitkul hund som har mycket att säga, speciellt på morgonen och när man kommer hem från jobbet. Tyvärr ville inte hans kulor komma dit dom skulle så i slutet på året blev det en operation för att ta hand om den saken, ingenting han verkar lida av (mest matte och speciellt husse då kanske).

Han har tryck och en jäkla fart i sin kropp, han är nog den gladaste hunden jag träffat och det visar han med HELA kroppen. En snäll liten skit som tar livet med en klackspark och så länge han får springa och gärna fort-fort-fort så är han ganska så nöjd.

Vi han med lite vallning på hösten och nog finns det talang i grabben, häftigt att se att jag har en så lättränad hund som kom riktigt långt på bara 2 dagar.

Mål för 2010
Cray ska förhoppningsvis göra MH (Mentalbeskrivning) i början på feb, ska bli spännande å se vad som är i andra ändan på snöret och om det stämmer överens med min uppfattning om honom. Han skal också HD och AD röntgas.

Allt ser ut att lösa sig med vallningen och det rullar igång kurser, ser även ut som att vi kanske kommer ha möjlighet till träning väldigt nära. Målet i vallningen är Godkänd Vallhund och det hade givetvis varit kul att fixa i år.

Agilityn känns spännande, men jag vill först ha en god grund att stå på och jag kommer försöka att inte stressa för att kommer till tävlingsstart. Men tanken är debut i maj/juni, sen får vi se. Men något napp/pinne i vardera klass vore ju inte fel. Kanske till och med på god väg mot klass 2. Men detta målet liknande med de andra kommer jag lämna öppet, vi kommer dit vi kommer också får vi ta det därifrån. Sen har jag ganska höga drömmar och mål för denna hund i framtiden, men så mycket hänger på mina nerver.

Mitt eget mål för 2010 får bli att studera tävlingspsykologi! Din största fiende är du själv…

Satt och tittade lite på Ebay, mest efter en julklapp till syster. Men så ”trillade” jag över en tröja som sa ”I need this”. Så hips vips var den hemklickad och betald, den är så fiiiin och cool!

Tränar på med Dave och Cray och framåt går det, Dave sitter i starten. Men om han bestämmer sig att han vill lägga sig ner så är det en jäkla maktkamp innan den envise jäveln ger sig och faktiskt sitter, tror jag fick sätta upp honom minst 10 ggr i rad på kursen i torsdags. Kan erkänna att jag hade lite lust att bara ge upp, men vad hade det hjälpt då? Nada, så bara att vara envisare än envisast!

Kontaktfälten är fortfarande inte bra på honom, jag känner att jag inte har någon plan eller bild i huvudet på hur det ska se ut, så det blir lite inkonsekvent.. Slalomen däremot är något som går riktigt bra om dagen, så någon vart kommer vi nog i alla fall

Cray är glad och galen, ett monster på sidlinjen. Men jag tror att det är något vi börjar hitta en lösning på och om det är någon tröst (för mig själv) så var Dave nästan värre och han är helt ok å ha runt en agilitybana nu, så det finns hopp. Cray är dock snabb, förbannat snabb faktiskt och känslig. Så tajming och att jobba HELA tiden är något som är skitviktigt, annars är vi bortkörda på en hundradel.

Han har varit lite skeptisk till höjder och det som är smalt, som till exempel balansbommen. Men i fredags gick han över balansen som att det var det självklaraste i världen och 2 ggr dessutom, så nu blir det ett ordentligt tag i kontaktfältsträningen innan han får gå upp på den igen. Ville mest se om han fortfarande tyckte att den va lika läskig som i somras, men tydligen inte Vi har mycket att jobba på, men jag har ingen stress. Kommer fokusera på en bra grund, sen får vi se när vi är färdiga för att starta på tävling.

Ska ta tag i slalomen, men det är ju mörkt både när man går och kommer hem från jobbet så det är inte helt enkelt å få till nå träning hemma, egentligen behöver jag bara 2 pinnar nu i starten så det är inte stora resurser som ska till på det sättet. 

Tror faktiskt jag ska ta och skriva ner ett träningsschema här på hemsidan för att få lite mer struktur i träningen och på så sätt ta oss framåt i träningen då det liksom är lite framför näsan på mig då, detta ska jag göra med båda killarna. Vi har en hel del att jobba med, är dock väldigt glad att jag har möjligheten att gå kurs med killarna på en regelbunden basis hos Jenni och Jan Egil, bra att ha någon som ser en med jämna mellanrum och kan påpeka på de saker man behöver träna på och vad som faktiskt funkar, fast man kanske inte tror att det gör det själv alla gånger

Känslan från igår fick jag bearbetat och gav mig faen på att vi ska få till detta, man är väl norrlänning Idag hade jag ett mål och var bestämd och Cray han vallade. Duktiga lilla hund! Vallning är så häftigt och på bara 2 dagar har vi kommit en bit påväg, en lyxhund är han som är väldigt lätt att ha å göra med. Förhoppningsvis ska vi kunna fortsätta träna nu också, bra att gå kurs så man får kontakt med lite folk med djur (får)

Cray känns helt rätt och nu när hans matte skärpt till sig och börjat vara mer konsekvent så kommer detta bli bra på alla sätt å vis, både i träningen och i vardagen. Vem kan motstå den här killen liksom

Att vallningen är en border collies rätta element går inte att ta miste på och det är ju så kul också, iaf så länge det går bra. Vänta bara till första motgången då kommer det antagligen låta annorlunda, men just nu tänker jag surfa på denna våg! Riktigt härligt å se hunden helt utslagen och nöjd med livet. Nu hoppas jag att vi får möjlighet att fortsätta träningen och förhoppningsvis komma ut på vallhundsprov nästa år. Det va liksom mitt mål igår, men nu börjar jag tänka att om Cray nu visar sig vara duktig på detta och jag kan få till mer med honom, så kanske vi ska satsa mer på vallningen än vad jag tänkt från början, detta hänger ju självklart på hur mycket möjligheter vi får till träning. Jag vill verkligen träna detta och jag känner att det är kul. Agilityn har inte varit lika kul på senaste som den brukar vara, dels pågrund av träningsmöjligheter där också. Och det är ju absolut inte lättare att finna träningsmöjligheter för vallningen, men nu ska jag verkligen jobba för att hitta det

Jag är från Norrland och där är man hård och visar inte känslor hur som helst, jag har alltid sett det som en svaghet att vara ledsen så folk ser osv. Vi har aldrig och kommer aldrig vara en familj som kramas och säger att vi älskar varandra, självklart gör vi det, men norrlänningar säger inte sånt till varandra

Men nu orkar jag inte längre, idag blev det för mycket. Och att en person sa att jag måste vara ”chef” över min hund och lära sig att fåren jagar man inte. Fick mig att bli ledsen då jag kände det som att jag var dum med min hund och efter att jag hade jobbigt med Daves och min relation i starten, så kändes det som att Cray också tyckte jag va dum och inte ville vara med mig. Självklart var det inte så, han vart bara  lite förvånad att mamma började ta kommando och bestämma, ja, jag erkänner. Curling-mamma, right here. Grina en skvätt och sedan fick vi faktiskt till det, självklart ligger det mer bakom till att jag blir ledsen än att någon säger till mig vad jag faktiskt måste göra för att få till vallning och inte jakt på får. Det är en stor sak och en hel del småsaker som blir jobbiga på grund av den stora saken som gör att jag inte mår tipp topp om dagen.

Efter dagens träff med fåren så har jag fått en del saker bekräftat, Cray är ingen pingla, men ingen svår hund heller. Det är så häftigt å se en border collie i deras rätta element, men fy tusan vad svårt vallningen är. Känner mig helt lost där, men förhoppningsvis blir det bättre eftersom

Jag hoppas verkligen att det blir en resa till USA nästa år också, fast denna gång kommer det nog bli en annan stad/städer. USA är ju väldigt stort och det är måååånga städer och platser  jag vill se och förhoppningsvis har jag många år kvar att avverka dessa städer/platser på

Seattle är en stad som jag gärna vill se, bland annat Greys Anatomy utspelar sig där. Sen har vi ju Twilight filmerna som utspelar sig i några mindre orter inte så långt från Seattle och naturen där uppe ser så fin ut. Till Seattle åker man kanske inte för sol och bad i första hand, men det är inte tanken heller dessutom tål ju inte jag solen alltför bra.

(Bilden är från Chicago)

Jag har massa att blogga om, men lusten att blogga finns inte. För Dave och Cray har det i alla fall startat en ny omgång med agilitykurs och vi letar så smått efter vallningsmöjligheter för Cray.

Så var man medlem där trots att jag inte ens har en belgare, till helgen får ni veta varför

Idag har vi varit på kurs, jag och Dave kommer framåt sakta men säkert och fick till en hel del bra idag, mest nöjd med jakkotussen (stavning?)som vi fick till flera gånger och beteendet på k-fälten börjar bli bättre och bättre

Undrar vem det egentligen är som är det mest?

Hade en liten dust med Cray i skogen i torsdagskväll för han tyckte nämligen inte att han behövde komma när vi mötte en man med en stor schäferhane i skogen, Alice och Dave satt fot vid mig medan Cray rusade fram och hälsade. Jag var nog inte den mest pedagogiska hundägaren just då (lite trött efter jobbet), svordomar som ”kom hit din j*vla hundj*vel osv” rann ur munnen på mig i en inte alltför trevlig ton, tror ni det kom nån hund? Ehh, nej, väldigt konstigt eller hur? Han var ju i fullfärd med att hälsa på den trevliga schäferhanen. Kom en joggare som nog trodde att han skulle bli uppäten av den lilla Border Collien som jag stod och gasta på, som tur var skratta bara hundägaren åt mig då jag platsade de vuxna och handgripligen gick och hämtade det lilla kräket och bar honom från den trevliga schäferhanen. Sen tränade vi inkallning resten av promenaden, så igår när vi skulle träna agility kom vi lite innan de andra så jag tog ut Alice och Cray på en promenad först, när vi var påväg tillbaka så kom Lene med sina hundar så jag passade på att utmana Cray lite och gick ganska nära dem innan jag kallade in och se den lille kom på en gång. Duktig hund!  

På träningen satte vi upp VM hoppbanan i medium, en rolig bana med både fart och handling. (Här finner ni banan http://www.lhbsystems.nl/wc2009/courses/9500002_2.jpg) Vi snodde också på den och körde den bakifrån, då kom det som jag och Dave sliter med, ett bakombyte som Dave tyckte var skitsvårt. Men efter en del nötning fick vi till det hyffsat, tog faktiskt fram 1 hinder och körde bakombyten på det och det är inga problem. Problemen med bakombytena verkar komma när Dave får bra fart och jag hamnar efter, då blir han osäker. Så vi får försöka träna bakombytena med mer fart helt enkelt. Annars är jag skitnöjd med Dave, syns verkligen att kursen gett oss massa Och så länge jag är mjuk i mina rörelser så går Dave såå bra och river inget heller!

Tog ut Cray en sväng också, han fick prova muren för första gången, på medium höjd. Skulle det vara nå konstigt med den sa han och seglade över Tränade också på att svänga rätt ur böjd tunnel, och det fixade den lille fint efter att jag hjälpt honom lite extra de första gångerna.

Både killarna är så jäkla kul å träna med och Cray han köper allt man gör på en gång, provade jakkotuss med Cray och det gick så fint så. Fy tusan vad snabb han är, men han svänger på en femöring. Den killen kommer bli farlig, vänta bara

Alice ska få börja träna lite smått hon med så fort som Pelle kommer tillbaka från Sundsvall. Letar också vallhundskurs för Cray, har lyckats lura Pelle till å ta tag i den träningen med Cray så det ska också bli spännande å se. Är det någon som vet nått om vallkurs i Oslo området så hör gärna av er

Köpte mig ett blankt ark svart decorplast från panduro och har roat mig med att klippa ut bokstäver, ont i fingrarna har jag också fått efter att krampaktigt hållit fast i en nagelsax för att kunna klippa ut hål osv. Resultatet blev detta, tänkte först ”Sov Gott” då mitt väggord sitter ovanför dörren i sovrummet. Men ”Carpe Diem” passar väl nästan bättre, en liten påminnelse om att fånga dagen varje dag

När jag ändå är igång ska jag passa på att visa mitt fina ”snooze” som står i sovrumsfönstret, jag beställde bokstäverna från USA via www.etsy.com, made just for me och jag blev supernöjd med resultatet! Ugglan brevid ordet är från village. Ska upp med en gardinkappa utanpå hissgardinerna också, men har inte hittat något tyg som passar ännu.