I helgen har jag och Cray varit på vallkurs för Alexander Ström, senaste gången Cray var på kurs är för ca 1 år sedan och lika länge sedan han träffade får var det också. Hade fått veta att fåren på Klöfta där kursen skulle hållas, var ganska springiga och kanske inte det bästa för en färsk hund, men det skulle vara en fålla så vi kunde vara med ändå. Första rundan på lördagen var vi inne i fållan men resten av passen blev ute i hagen, han är så ball! Det kommer bli en fin liten vallhund av honom

Kändes inte alls illa att stå ute i regn och träna idag, vi har kommit en bra bit på dessa 2 dagar och han går stadigt framåt. Det är så coolt att se hur mycket som ligger naturligt i dessa Border Collies. Denna helg var sparken i baken jag behövde, nu ska det bokas in träningar med Alexander med mål på Godkänd Vallhund, efter att vi uppnått det får vi sätta nya mål.

Har också fått en spark i baken att ta tag i agilityträningen som också varit relativt dålig i det sista, i torsdags var vi på kurs för Željko Gora i Odalen. Väldigt ödmjuk och duktig instruktör/tränare, så från denna kurs fick jag med mig mycket nyttigt! Hans handling är egentligen väldigt enkel, han använder sig mycket av röstkommandon, något som Cray svarade väldigt bra på!

Nu blir det hundträning för hela slanten!

Förutom detta så har jag och Pelle fått bolån, så det letas lägenhet för fulla muggar, blir dessvärre inga egna får eller agilitybana än på en stund. Men kanske om några år

Cray känns helt rätt och nu när hans matte skärpt till sig och börjat vara mer konsekvent så kommer detta bli bra på alla sätt å vis, både i träningen och i vardagen. Vem kan motstå den här killen liksom

Att vallningen är en border collies rätta element går inte att ta miste på och det är ju så kul också, iaf så länge det går bra. Vänta bara till första motgången då kommer det antagligen låta annorlunda, men just nu tänker jag surfa på denna våg! Riktigt härligt å se hunden helt utslagen och nöjd med livet. Nu hoppas jag att vi får möjlighet att fortsätta träningen och förhoppningsvis komma ut på vallhundsprov nästa år. Det va liksom mitt mål igår, men nu börjar jag tänka att om Cray nu visar sig vara duktig på detta och jag kan få till mer med honom, så kanske vi ska satsa mer på vallningen än vad jag tänkt från början, detta hänger ju självklart på hur mycket möjligheter vi får till träning. Jag vill verkligen träna detta och jag känner att det är kul. Agilityn har inte varit lika kul på senaste som den brukar vara, dels pågrund av träningsmöjligheter där också. Och det är ju absolut inte lättare att finna träningsmöjligheter för vallningen, men nu ska jag verkligen jobba för att hitta det

Men nu orkar jag inte längre, idag blev det för mycket. Och att en person sa att jag måste vara ”chef” över min hund och lära sig att fåren jagar man inte. Fick mig att bli ledsen då jag kände det som att jag var dum med min hund och efter att jag hade jobbigt med Daves och min relation i starten, så kändes det som att Cray också tyckte jag va dum och inte ville vara med mig. Självklart var det inte så, han vart bara  lite förvånad att mamma började ta kommando och bestämma, ja, jag erkänner. Curling-mamma, right here. Grina en skvätt och sedan fick vi faktiskt till det, självklart ligger det mer bakom till att jag blir ledsen än att någon säger till mig vad jag faktiskt måste göra för att få till vallning och inte jakt på får. Det är en stor sak och en hel del småsaker som blir jobbiga på grund av den stora saken som gör att jag inte mår tipp topp om dagen.

Efter dagens träff med fåren så har jag fått en del saker bekräftat, Cray är ingen pingla, men ingen svår hund heller. Det är så häftigt å se en border collie i deras rätta element, men fy tusan vad svårt vallningen är. Känner mig helt lost där, men förhoppningsvis blir det bättre eftersom