I Tönsberg var det banor som krävde mycket handling, svårigheterna på banorna var ett par snäpp högre än vad vi är vana vid. Jag själv hade inte rätt inställning inför denna tävling, hände mycket nu i slutet på veckan och jag var ganska off. Fick inte rätt uppladdning och jag är inte alls nöjd med min insats på banan. Dave gjorde så gott han kunde med en matte som mest var i vägen på banan.

Tajming, jag måste träna på detta. Men en positiv sak var faktiskt att Dave inte rev många hinder alls trots att jag ”var i vägen” och ganska tätt inpå honom i mina otajmade-framförbyten. Dessa eviga bakombyten måste vi bara få till, visst är det bra att ha en hund som är väldigt uppmärksam och lyhörd, men när han tvärnitar 5 cm från hindret för att jag är påväg att göra ett bakombyte då är det inte lika bra. Så bakombyten från scratch ska vi också träna på, att löpa på framåt trots att jag hamnar långt bak är också något vi behöver träna på. Så det får nog bli lite back too basics, mycket framåt och enkelt. Ska fila lite på slalomingångar och att Dave ska kunna bromsa farten för att komma in rätt.

Dave var ganska taggad inför loppen, varit en alldeles för lugn vecka för hans del och det syntes på starterna. Tjyvstart i varenda klass Så nu till veckan blir det träning på starter. Blir dock inte så mycket träning för Dave då Cray ska iväg på valpkurs måndag och onsdag, så det blir agilityträning först på torsdag, men starter kan vi träna ute på andra sätt, får inte samma ”förväntan”, men vi får försöka skapa nå liknande med hjälp av leksak.

Måste få en bättre startprocedur på oss också, nu känns det mest okontrollerat och det är nog lite det som bidragit till hans tjuvstarter. Har haft tidiga startnummer i helgen och jag hinner inte komma i rätt stämning och få hunden i rätt stämning, så det är något jag måste fundera lite på. Resultatet av vårat lopp ska ju inte baseras på vilket startnummer vi får. Har mina ideér om vad jag skal ha för startprocedur så det är bara att börja, med hjälp av den kan jag få lite mer kontakt innan jag går ifrån honom i starten.

Här kommer iaf 2 filmer som Lene filmat, blev disk i dagens första lopp som var Hoppklass 2. Inte så kul att visa eller titta på då jag bara gav upp och klev av, inte alls stolt eller nöjd över det.

Jessica Åpen AG Tønsberg 280209 from Lene Lier on Vimeo.

Jessica AG1S Tønsberg 280209 from Lene Lier on Vimeo.

Blev inspirerad av min kompis Elaine hemma i Sundsvall som precis tagit första pris i lydnadsklass 2 och nu siktar på 3an. Så hux flux sitter jag på SBK:s hemsida och tittar i tävlingskalendern över lydnadstävlingar! Helt plötsligt har jag skickat iväg en anmälan för Dave till en lydnadsetta i Maj! Blir i Sverige, men nästan precis på andra sidan gränsen. Nu blir det träning! Dock sitter grunderna helt ok, men det är en del slipning vi har att jobba med.

Lene ställer du upp på lite fellesdekk mellan varven på agilitybanan?

Blir ingen utömmande analys på varje lopp denna gång då jag helt enkelt inte orkar, men det som jag behöver förbättra är självklart min tajming och min handling. Sedan inser jag att mer träning med hög fart in i slalom krävs och att lära Dave att man ALLTID stannar på fälten till man får ett ”ok”. Sen tappar vi en hel del fart i vissa svängar där jag vet att det är något som är lite svårt och Dave blir då lite lite osäker. Men det är bara att träna på och det är så stor skillnad på honom från när vi började träna mer aktivt och för instruktör 1 gång i veckan i november, så det är inget att snacka om. Ser verkligen fram emot denna säsong

Jessica H2S Moelven 070209 from Lene Lier on Vimeo.

Jessica 1S Moelven 080209 from Lene Lier on Vimeo.

Jessica H2S Moelven 080209 from Lene Lier on Vimeo.

Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig varit riktigt nöjd med en ”frivillig disk” eller ett lopp med 5 fel eller 1 vägran, men idag är jag faktiskt grymt nöjd! Har en härlig känsla i kroppen och min lilla hund är så duktig fast att jag är helknäpp och så nervös att man kunde tro att jag aldrig satt min fot på en agilitybana förut.

Disk: Först ut var agilityklassen, en springbana där det helt enkelt bara var att ge järnet för att kunna placera sig rätt. I ca 2-3 mån har vi tränat kontaktfält och för en gångs skull har jag varit konsekvent och inte gett upp eller provat massa olika metoder, höll mig till min plan. På träning funkar det fint och han stannar ”2 på 2 av” utan locket och väntar på ”OK”, vi kommer dock fortsätta variera med och utan lock på träning för att befästa dem riktigt ordentligt. Så dagens mål var att kolla av om kontaktfälten även håller för tävling, resten var inte så noga just idag.

Eftersom att vi haft dåliga fält tidigare har jag varit mer nervös för agilityklassen på tävlingar och tänkt att ”tänk om man kunde gå in på banan och inte behöva oroa sig för fälten utan bara köra på”, men så slog det mig idag innan start. Vafan det är ju bara att köra! Redan där sjönk pulsen lite

Ungefär såhär såg starten ut (tunneln låg inte lika långt ut), valfri tunnel-ingång, valde ingången närmast balansbommen. Inga problem där och bra fart över balansen och självklart stannade han som han skulle och väntade på ”ok” *gullehund*. Samma sak gjorde han på ahindret, wiiiie fälten satt! Dock gjorde jag något galet vid gungan och han hoppade av strax efter mitten, tog om honom för jag vill att han ska ta hela gungan. Så det blev disk men då stannade han lika fint som på de andra balanshinderna Så jag är j*vligt nöjd!

1 vägran:  Hoppklassen var också en springbana, och sprang det gjorde vi. Men jag trodde jag skulle hinna trycka ut Dave på 3e sista hindret, vilket jag inte gjorde utan drog med mig honom förbi, så en vägran blev det där. Fram till dess var vi felfria och vi hade ett väldigt fint flyt och jag var på honom hela tiden, det är så vi ska köra!

Starten på tävlingsåret har börjat väldigt bra och jag är övertygad om att vi kommer kunna komma upp i klass 3 i hopp och agility innan året är slut. Detta kommer bli ett bra år på många sätt! Och om ca 9 timmar sitter vi i bilen påväg ner mot Skepplanda för att besöka Cray igen, och nu har jag paaaanik. Men det lugnar sig nog när han väl kommit hem, vilket blir om 1 vecka

Som en kompis aupair-barn sa när han hade fått cocacola på bion och om han var hyper, jotack det var det minsta man kunde säga! 

Jag är också ganska hyper, veckorna går med raketfart och nu på lördag blir det årets första agilitytävling. Mycket spännande och se om det som vi tränat på sitter på tävling också

På söndag åker jag och Pelle till Skepplanda och besöker Cray igen, valparna är då lite mer än 7 veckor så den 31/1 så följer Cray med till Norge! Känns väldigt spännande