Nytt år och nya möjligheter!

Förra året var både upp och ner kan jag känna såhär efteråt, jag själv åkte en ganska bra bergochdalbana. Men när jag väl svalde stoltheten och ”tog första steget” så kändes allt mycket bättre och jul/nyår hemma i Sundsvall var riktigt mysigt

Hundarnas 2009

Alice – 10 år i april
Är en glad pensionär som får vara med, men så mycket träning blir det inte och visst kan jag få dåligt samvete för det ibland. För hon skulle gärna träna mer än vad hon gör just nu. En ”tävling” har hon dock deltagit på under agilitylägret i Karlstad i somras, hon fick springa 2 lopp på inofficiella tävlingen med Pelle och tanten är still going strong och dom placerade sig. Det blir dock ingen comeback på tävlingsbanorna och ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt lite sorgligt. Lite stel och lugnare han hon blivit, men nu är detta trots allt Alice så det första man tippar på är nog ingen 10 årig dam, snarare en 5-6 årig bulldozer

Mål för 2010
Mitt mål med Alice får bli att behålla damen i god form och att träna lite mer aktivt (ska ta ett snack med hussen om lite mer träning med damen). Nog är hon nöjd i soffan också, men att jobba har alltid varit det absolut roligaste hon vet (okej jaga pinnar och bollar är nog på delad 1a plats).

Dave – 6 år i mars
Inga superresultat att skryta med, nån 1-3 plats har vi haft. Ingen uppflytt till 3an och nu kommer det väl lagom till pensionen efter att dom ändrade reglerna här i Norge för uppflytt till 3an från 2an. 5 underbara napp/pinnar ska man ta i hopp och agility innan man blir uppflyttad. Sverige here I come!

Dock tycker jag ändå att vi haft en positiv utveckling (något krokig) jag och Dave. Vi har gått kurs som aldrig förr, Jenny Damm, Ann Karin och Geir, Jenni och Jan Egil. Så mycket nytt har det blivit och ungefär lika många missförstånd och diskar för mig och Dave. Nu tror jag vi börjar hitta vår stil lite mera och kan sätta ihop allt det nya till något eget som kommer funka för oss.

I början av 2009 började Dave med att krypa i starten och inte lite heller, det eskalerade lavinartat och vissa gånger undrar jag om han hade kunnat krypa banan istället för att springa den! Men i slutet på året (ja, alldeles för sent) tog vi tag i problemet och har numera sittande starter som fungerar på träning. Upp till bevis i Follo

Mål för 2010
Tror vi satsar på samma mål som för 2009, uppflytt till 3an. Vi får se hur mycket tävlande det blir i år, vi har en del andra planer för året och tyvärr är vi inte miljonärer ännu. Beroende på vad blodprovet visar efter rabiesvaccineringen så kanske det blir en tur utomlands, vi får se. Inga direkta mål, men många drömmar och förhoppningar

Cray – 1 årig slyngel
Cray är fortfarande ett ganska oskrivet blad, under 2009 har vi lärt känna varandra och börjat träna både agility och pyttelite vallning. Han är en skitkul hund som har mycket att säga, speciellt på morgonen och när man kommer hem från jobbet. Tyvärr ville inte hans kulor komma dit dom skulle så i slutet på året blev det en operation för att ta hand om den saken, ingenting han verkar lida av (mest matte och speciellt husse då kanske).

Han har tryck och en jäkla fart i sin kropp, han är nog den gladaste hunden jag träffat och det visar han med HELA kroppen. En snäll liten skit som tar livet med en klackspark och så länge han får springa och gärna fort-fort-fort så är han ganska så nöjd.

Vi han med lite vallning på hösten och nog finns det talang i grabben, häftigt att se att jag har en så lättränad hund som kom riktigt långt på bara 2 dagar.

Mål för 2010
Cray ska förhoppningsvis göra MH (Mentalbeskrivning) i början på feb, ska bli spännande å se vad som är i andra ändan på snöret och om det stämmer överens med min uppfattning om honom. Han skal också HD och AD röntgas.

Allt ser ut att lösa sig med vallningen och det rullar igång kurser, ser även ut som att vi kanske kommer ha möjlighet till träning väldigt nära. Målet i vallningen är Godkänd Vallhund och det hade givetvis varit kul att fixa i år.

Agilityn känns spännande, men jag vill först ha en god grund att stå på och jag kommer försöka att inte stressa för att kommer till tävlingsstart. Men tanken är debut i maj/juni, sen får vi se. Men något napp/pinne i vardera klass vore ju inte fel. Kanske till och med på god väg mot klass 2. Men detta målet liknande med de andra kommer jag lämna öppet, vi kommer dit vi kommer också får vi ta det därifrån. Sen har jag ganska höga drömmar och mål för denna hund i framtiden, men så mycket hänger på mina nerver.

Mitt eget mål för 2010 får bli att studera tävlingspsykologi! Din största fiende är du själv…

Satt och tittade lite på Ebay, mest efter en julklapp till syster. Men så ”trillade” jag över en tröja som sa ”I need this”. Så hips vips var den hemklickad och betald, den är så fiiiin och cool!

Tränar på med Dave och Cray och framåt går det, Dave sitter i starten. Men om han bestämmer sig att han vill lägga sig ner så är det en jäkla maktkamp innan den envise jäveln ger sig och faktiskt sitter, tror jag fick sätta upp honom minst 10 ggr i rad på kursen i torsdags. Kan erkänna att jag hade lite lust att bara ge upp, men vad hade det hjälpt då? Nada, så bara att vara envisare än envisast!

Kontaktfälten är fortfarande inte bra på honom, jag känner att jag inte har någon plan eller bild i huvudet på hur det ska se ut, så det blir lite inkonsekvent.. Slalomen däremot är något som går riktigt bra om dagen, så någon vart kommer vi nog i alla fall

Cray är glad och galen, ett monster på sidlinjen. Men jag tror att det är något vi börjar hitta en lösning på och om det är någon tröst (för mig själv) så var Dave nästan värre och han är helt ok å ha runt en agilitybana nu, så det finns hopp. Cray är dock snabb, förbannat snabb faktiskt och känslig. Så tajming och att jobba HELA tiden är något som är skitviktigt, annars är vi bortkörda på en hundradel.

Han har varit lite skeptisk till höjder och det som är smalt, som till exempel balansbommen. Men i fredags gick han över balansen som att det var det självklaraste i världen och 2 ggr dessutom, så nu blir det ett ordentligt tag i kontaktfältsträningen innan han får gå upp på den igen. Ville mest se om han fortfarande tyckte att den va lika läskig som i somras, men tydligen inte Vi har mycket att jobba på, men jag har ingen stress. Kommer fokusera på en bra grund, sen får vi se när vi är färdiga för att starta på tävling.

Ska ta tag i slalomen, men det är ju mörkt både när man går och kommer hem från jobbet så det är inte helt enkelt å få till nå träning hemma, egentligen behöver jag bara 2 pinnar nu i starten så det är inte stora resurser som ska till på det sättet. 

Tror faktiskt jag ska ta och skriva ner ett träningsschema här på hemsidan för att få lite mer struktur i träningen och på så sätt ta oss framåt i träningen då det liksom är lite framför näsan på mig då, detta ska jag göra med båda killarna. Vi har en hel del att jobba med, är dock väldigt glad att jag har möjligheten att gå kurs med killarna på en regelbunden basis hos Jenni och Jan Egil, bra att ha någon som ser en med jämna mellanrum och kan påpeka på de saker man behöver träna på och vad som faktiskt funkar, fast man kanske inte tror att det gör det själv alla gånger

Känslan från igår fick jag bearbetat och gav mig faen på att vi ska få till detta, man är väl norrlänning Idag hade jag ett mål och var bestämd och Cray han vallade. Duktiga lilla hund! Vallning är så häftigt och på bara 2 dagar har vi kommit en bit påväg, en lyxhund är han som är väldigt lätt att ha å göra med. Förhoppningsvis ska vi kunna fortsätta träna nu också, bra att gå kurs så man får kontakt med lite folk med djur (får)

Cray känns helt rätt och nu när hans matte skärpt till sig och börjat vara mer konsekvent så kommer detta bli bra på alla sätt å vis, både i träningen och i vardagen. Vem kan motstå den här killen liksom

Att vallningen är en border collies rätta element går inte att ta miste på och det är ju så kul också, iaf så länge det går bra. Vänta bara till första motgången då kommer det antagligen låta annorlunda, men just nu tänker jag surfa på denna våg! Riktigt härligt å se hunden helt utslagen och nöjd med livet. Nu hoppas jag att vi får möjlighet att fortsätta träningen och förhoppningsvis komma ut på vallhundsprov nästa år. Det va liksom mitt mål igår, men nu börjar jag tänka att om Cray nu visar sig vara duktig på detta och jag kan få till mer med honom, så kanske vi ska satsa mer på vallningen än vad jag tänkt från början, detta hänger ju självklart på hur mycket möjligheter vi får till träning. Jag vill verkligen träna detta och jag känner att det är kul. Agilityn har inte varit lika kul på senaste som den brukar vara, dels pågrund av träningsmöjligheter där också. Och det är ju absolut inte lättare att finna träningsmöjligheter för vallningen, men nu ska jag verkligen jobba för att hitta det

Hade en liten dust med Cray i skogen i torsdagskväll för han tyckte nämligen inte att han behövde komma när vi mötte en man med en stor schäferhane i skogen, Alice och Dave satt fot vid mig medan Cray rusade fram och hälsade. Jag var nog inte den mest pedagogiska hundägaren just då (lite trött efter jobbet), svordomar som ”kom hit din j*vla hundj*vel osv” rann ur munnen på mig i en inte alltför trevlig ton, tror ni det kom nån hund? Ehh, nej, väldigt konstigt eller hur? Han var ju i fullfärd med att hälsa på den trevliga schäferhanen. Kom en joggare som nog trodde att han skulle bli uppäten av den lilla Border Collien som jag stod och gasta på, som tur var skratta bara hundägaren åt mig då jag platsade de vuxna och handgripligen gick och hämtade det lilla kräket och bar honom från den trevliga schäferhanen. Sen tränade vi inkallning resten av promenaden, så igår när vi skulle träna agility kom vi lite innan de andra så jag tog ut Alice och Cray på en promenad först, när vi var påväg tillbaka så kom Lene med sina hundar så jag passade på att utmana Cray lite och gick ganska nära dem innan jag kallade in och se den lille kom på en gång. Duktig hund!  

På träningen satte vi upp VM hoppbanan i medium, en rolig bana med både fart och handling. (Här finner ni banan http://www.lhbsystems.nl/wc2009/courses/9500002_2.jpg) Vi snodde också på den och körde den bakifrån, då kom det som jag och Dave sliter med, ett bakombyte som Dave tyckte var skitsvårt. Men efter en del nötning fick vi till det hyffsat, tog faktiskt fram 1 hinder och körde bakombyten på det och det är inga problem. Problemen med bakombytena verkar komma när Dave får bra fart och jag hamnar efter, då blir han osäker. Så vi får försöka träna bakombytena med mer fart helt enkelt. Annars är jag skitnöjd med Dave, syns verkligen att kursen gett oss massa Och så länge jag är mjuk i mina rörelser så går Dave såå bra och river inget heller!

Tog ut Cray en sväng också, han fick prova muren för första gången, på medium höjd. Skulle det vara nå konstigt med den sa han och seglade över Tränade också på att svänga rätt ur böjd tunnel, och det fixade den lille fint efter att jag hjälpt honom lite extra de första gångerna.

Både killarna är så jäkla kul å träna med och Cray han köper allt man gör på en gång, provade jakkotuss med Cray och det gick så fint så. Fy tusan vad snabb han är, men han svänger på en femöring. Den killen kommer bli farlig, vänta bara

Alice ska få börja träna lite smått hon med så fort som Pelle kommer tillbaka från Sundsvall. Letar också vallhundskurs för Cray, har lyckats lura Pelle till å ta tag i den träningen med Cray så det ska också bli spännande å se. Är det någon som vet nått om vallkurs i Oslo området så hör gärna av er

Idag var det tävling på Brekke, började hyffsat med 15 fel i agility 2, inte lätt för hunden när matten står i vägen med arslet när hunden ska in i slalom och det är inte lätt när matten inte säger ett skvatt när hunden ska ta gungan utan bara löper förbi den som en annan idiot Men det var faktiskt lite bra också, fick till ett par tajta svängar, han stoppade fint på gungan. Resten av fälthindrena var sådär, han stoppa, men nere på backen. Vi går ju kurs just nu och jag ska jobba med mina fält som bara attan nu, han ska stoppa och stå kvar oavsett vad jag gör till han får ok. Så nu jobbar vi vidare på det.

Hopp 2 gick väldigt bra, vi hade bästa tid, men vad hjälper det när man har ett riv = 5 fel. Men jag är grymt nöjd med mycket i det loppet. Dave fullförde slalom fast jag gick på höger sida, högerslalom funkade skit i Fredrikstad förra helgen. Självklart känns det lite ”onödigt” att vi var ett riv från pinne, men jag känner mig mycket mer avslappnad på banan just nu. Folk har nog äntligen lyckats banka in vett i skallen på mig och fått mig att inse att jag och Dave kan en hel del Känner mig taggad och den där rätta sköna känslan börjar komma!

Öppen hopp gick vi in som startnummer 2, lilla hunden sätter en nolla som håller till en 3e plats och bevisar för matten att vi faktiskt kan vara med och slåss där i toppen (ska dock komma upp i 3an först bara). Det var tajt där i toppen som ni kan se.  (Fick inte med hela resultatlistan)

Imorgon är det Dröbak, så nu laddar jag och Dave om!

Cray har fått varit ute och minglat han också, han har härlig koncentration när han får en uppgift, men att bara sitta och titta på agility är tortyyyyyr. Vi jobbar vidare med att sitta och titta på träningen, men Crays rumpa flyttar sig mystiskt närmare och närmare banan, tills kopplet säger stopp. Men det ska nog bli bra detta också, ingen tvekan om att hunden diggar agility iaf, en sak mindre att oroa sig för

Tanken är att vi startar någon gång till våren, tror det blir i maj kanske. Känner ingen stress med honom, vi ska fokusera på lägga en bra grund och kommer tävla när det känns som att vi är redo. Det är ett jäkla tryck i den hunden, så helt lätt kommer det nog inte bli, men shit vilken konkurrent han kommer kunna bli.

Just nu fokuserar vi mycket på stadga i starterna, inge krypning eller tjuvstarter här tack och den lille är super duktig!

Igår hade jag och Cray första gången på nybörjarkursen i agility som vi går för Jenni i Disenå, han skötte sig bra! Tunnelsuget är det då rakt inget fel på och han snappar det mesta väldigt snabbt. Nu skall vi träna på snabba sättanden, inte så kul att behöva sätta sig i starten. Känns som vi kommer få fina grunder för en framtida och förhoppningsvis strålande agilitykarriär

Idag tog jag med mig Cray och Dave ut i skogen, Cray springer som en galning och Dave hänger på lite halvt ibland. Dave behöver lite extra motion, han har blivit lite mullig. Tog lite bilder på vår tur.

Vi har varit och tävlat, det blev disk, men jag är faktiskt väldigt nöjd ändå. Jag och Dave har inte kunnat träna på ca 1,5 vecka pågrund av min fot, men han följde väldigt bra. Tog kontaktfälten bra, inga problem med slalom och i hoppklassen vågade jag köra på som jag tänkt. Hade en härlig känsla idag.

Cray fick vara ute och träna på att vara lugn på sidan, han är en glad skit och jag är väldigt glad för att så många andra har tid och lust att engagera sig lite i honom.

Det har varit väldigt fint väder idag och vi var klara redan 14. Dock tog det en stund för mig att åka hem då oljelampan helt plötsligt lyste, så det blev ett par telefonsamtal för blondinen (mig) och påfyllning av olja, vilket jag dock klarade själv

Påvägen hem så fick jag för mig att stanna för en promenad, hittade en slalombacke som vi stannade vid. Där fick hundarna rasa av sig lite, va 2 nöjda hundar och en matte som däckade ett par timmar på soffan efter utflykten idag och lite pizza i magen.

Bilderna är tagna med min Iphone från promenaden.

Har varit lite kreativ nu i helgen också, tillverkat ”z” av frigolit som jag satt i fönstret i sovrummet, men jag funderar nästan på om jag inte ska ha ett ”z” till?

På kvällen idag grillade vi med medlemmar ur klubben efter tävlingarna. Senare på kvällen släppte jag ihop Cray med en tervueren hane, Cray är en väldigt tuff och på ”liten” kille. Uppfödaren undrade till och med om det var han som styrde och ställde hemma för han var så dominant när vi var ner på kennelträff. Nu är det ju tack och lov inte så utan att Alice och Dave faktiskt visar att äldst är äldst.

Till saken hör att tervueren hanen jagade Cray och Cray i sin tur försökte gömma sig under bordet där vi suttit och ätit trots att vi hade gått en bit bort ut på en stor gräsplan. Till saken hör att många tyckte synd om den lilla border collien som tyckte detta va skit hemskt, och det såg styggt ut det kan jag hålla med om. Och hade jag inte haft 3 öl i magen och vetat att denna tervueren är hur stabil som helst, så hade jag antagligen freakat ut, men istället höll jag mig bara lugn och se på fan vad hundar löser saker bra när vi inte lägger oss i. Tyvärr så hann ju de flesta av dem som såg allt detta gå och såg inte sedan att Cray knappt hade lärt sig någonting av detta utan var lika på fortfarande *suck* Bara jag får ordning på all denna galenskap så blir det nog riktigt bra, för han är bra i huvudet, bara lite väl galen just nu. Men han kan gott få erfarenhet av andra hundar som kan säga ifrån på ett schysst sätt. Han fick smaka lite på sin egen medicin som Cray annars brukar utöva på Vic. Jaga, jaga, jaga.

Hade jag trott att detta skulle göra skada, kanske haft en feg eller osäker hund så hade jag antagligen blivit helt förstörd. Trots att Cray är så pass ung så vet jag ändå ganska bra hur mycket han tacklar och det är MYCKET, det såg vi redan i valphagen.

Ja det såg styggt ut, och ja han blev rädd. MEN han släppte också den rädslan fort och var sen lika på och ville leka och visa hur snäll han är. Huvudsaken är att jag känner mig trygg på min hund och vad han fixar utan att det går till överdrift. Nu får alla ha sina åsikter och vissa tyckte säkert att det var ren djurplågeri och att han antagligen fått men för livet, men det kan inte jag se på honom iaf och det kommer nog ingen annan kunna se heller. Just nu har jag stor lust att dra tillbaka till Sverige. Rent ut sagt skitless på agilitymiljöet i Norge!

Cray och tervueren ska iaf få träffas imorgon igen, here we go again!

Idag var jag en sån där jobbig hundägare som man hatar att möta i skogen, en sån som har noll koll på hundarna och får ”kasta” sig över dem för att få stopp på dem Hade bara med mig Dave och Cray men det räckte för katastrof, trodde inte det skulle vara så många ute i skogen i det väder som var (regn), men vi mötte en man med hund. Jag får panik och inte fan kommer någon av hundarna, Dave fick jag tag på efter ett par panikskrik och Cray fick jag lyfta bort från den andra hunden som inte tyckte han var speciellt kul att hälsa på. Blir så sur på mig själv, för jag vet själv hur förbannad jag blir på liknande situationer!

Nu händer ju typ detta aldrig, men det vet ju inte den andra hundägaren. Nä bara att träna vidare och försöka ha huvudet lite mer på skaft när man är på tur, detta är inte lov för någon av hundarna och inte gör det situationen bättre när jag får världens panik och far runt som en yr höna, då tycker nog hundarna att det är bättre att gå åt andra hållet.

För övrigt så gör Cray det mesta i sann Alice anda, han är otroligt lik henne. Igår packa vi ihop buren han sovit i på nätterna och inatt hade jag och Pelle sällskap av både Cray och Alice, dags för större säng igen? Som tur är sover iaf  inte Dave i sängen utan under den. Cray slappnar av skitbra inomhus nu, händer det inget så sover han eller ligger och slappar. Känns som vi börjat få in schyssta rutiner nu, och nu tror jag han är 100% rumsren också *peppar, peppar*

En grej som vi sliter med är att han är lite väl våldsam i sin lek med andra valpar/unghundar. Nu är iof de flesta hundar han träffat i sheltie storlek så det är mycket möjligt att leken blir annorlunda med någon i sin egen storlek

I helgen är det tävling, Dave är lite kocko pga Alice löp och har inte riktigt samma driv. Så jag måste följa honom mer på hinderna än vanligt, sen har jag också lovat Karlstad-Emma att jag ska SPRINGA och inte fega på. Så mitt mål i helgen är att SPRINGA I VARJE LOPP, sen får vi se vad det blir av det

I helgen åker jag och Dave till Drammen för att tävla agility. Cray ska få följa med och mingla på lördag, men på söndag ska han och husse åka på skogdag med valpkursen. Vi missade ju ca hälften då Dave och Cray blev dåliga. Men nu är alla fit for fight igen och vi ska få gå klart kursen.

Skulle väldigt gärna följt med och se hur hussen klarar sig själv med Cray bland massa roliga lekkompisar. Han är väl lite mammagris och lyssnar bäst på mig när vi är ute och går och ger mer eller mindre blanka fan i Pelle. Så jag tror detta blir bra, att det får komma iväg själva och knyta lite band

Dave har inte tränat så mycket och är ju inte i toppkondition, men oj oj vad den killen går! Han är så jäkla duktig, känns som att han går ännu bättre efter vårt uppehåll. Så jäkla kul! Behöver jag ens säga att det ska bli rent ut sagt skitkul att tävla i helgen?

Mysigt att bara vara jag och Dave på söndag också, hundarna behöver ju lite quality time med sin husse och matte ibland också.