För det första skulle jag inte starta på tävling förrän i april/maj och nu är är första start i Follo om några veckor.

Inte så många tävlingar i år, planeringen är i full gång och om det blir så mycket mindre än förra året det vet jag inte. Smedjebacken tror jag det blir iaf, möjlighet att starta i klass 2, 5 av 6 dagar kan man ju bara inte gå miste på + att Cray kan starta 3 av dessa dagar vilket jag tror är ganska lagom för en såpass färsk hund som han är då. Sen ska ju jag själv kunna fokusera på hundarna också och då blir det bra att bara ha Dave de 2 sista dagarna. Chansen att jag är i klass 3 med Dave tills dess tror jag inte är överhängande stor och annars kan vi ju starta några av dagarna i vilket fall

Så det blir nog ett tävlingsrikt år iaf, är man fast så är man!

Nytt år och nya möjligheter!

Förra året var både upp och ner kan jag känna såhär efteråt, jag själv åkte en ganska bra bergochdalbana. Men när jag väl svalde stoltheten och ”tog första steget” så kändes allt mycket bättre och jul/nyår hemma i Sundsvall var riktigt mysigt

Hundarnas 2009

Alice – 10 år i april
Är en glad pensionär som får vara med, men så mycket träning blir det inte och visst kan jag få dåligt samvete för det ibland. För hon skulle gärna träna mer än vad hon gör just nu. En ”tävling” har hon dock deltagit på under agilitylägret i Karlstad i somras, hon fick springa 2 lopp på inofficiella tävlingen med Pelle och tanten är still going strong och dom placerade sig. Det blir dock ingen comeback på tävlingsbanorna och ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt lite sorgligt. Lite stel och lugnare han hon blivit, men nu är detta trots allt Alice så det första man tippar på är nog ingen 10 årig dam, snarare en 5-6 årig bulldozer

Mål för 2010
Mitt mål med Alice får bli att behålla damen i god form och att träna lite mer aktivt (ska ta ett snack med hussen om lite mer träning med damen). Nog är hon nöjd i soffan också, men att jobba har alltid varit det absolut roligaste hon vet (okej jaga pinnar och bollar är nog på delad 1a plats).

Dave – 6 år i mars
Inga superresultat att skryta med, nån 1-3 plats har vi haft. Ingen uppflytt till 3an och nu kommer det väl lagom till pensionen efter att dom ändrade reglerna här i Norge för uppflytt till 3an från 2an. 5 underbara napp/pinnar ska man ta i hopp och agility innan man blir uppflyttad. Sverige here I come!

Dock tycker jag ändå att vi haft en positiv utveckling (något krokig) jag och Dave. Vi har gått kurs som aldrig förr, Jenny Damm, Ann Karin och Geir, Jenni och Jan Egil. Så mycket nytt har det blivit och ungefär lika många missförstånd och diskar för mig och Dave. Nu tror jag vi börjar hitta vår stil lite mera och kan sätta ihop allt det nya till något eget som kommer funka för oss.

I början av 2009 började Dave med att krypa i starten och inte lite heller, det eskalerade lavinartat och vissa gånger undrar jag om han hade kunnat krypa banan istället för att springa den! Men i slutet på året (ja, alldeles för sent) tog vi tag i problemet och har numera sittande starter som fungerar på träning. Upp till bevis i Follo

Mål för 2010
Tror vi satsar på samma mål som för 2009, uppflytt till 3an. Vi får se hur mycket tävlande det blir i år, vi har en del andra planer för året och tyvärr är vi inte miljonärer ännu. Beroende på vad blodprovet visar efter rabiesvaccineringen så kanske det blir en tur utomlands, vi får se. Inga direkta mål, men många drömmar och förhoppningar

Cray – 1 årig slyngel
Cray är fortfarande ett ganska oskrivet blad, under 2009 har vi lärt känna varandra och börjat träna både agility och pyttelite vallning. Han är en skitkul hund som har mycket att säga, speciellt på morgonen och när man kommer hem från jobbet. Tyvärr ville inte hans kulor komma dit dom skulle så i slutet på året blev det en operation för att ta hand om den saken, ingenting han verkar lida av (mest matte och speciellt husse då kanske).

Han har tryck och en jäkla fart i sin kropp, han är nog den gladaste hunden jag träffat och det visar han med HELA kroppen. En snäll liten skit som tar livet med en klackspark och så länge han får springa och gärna fort-fort-fort så är han ganska så nöjd.

Vi han med lite vallning på hösten och nog finns det talang i grabben, häftigt att se att jag har en så lättränad hund som kom riktigt långt på bara 2 dagar.

Mål för 2010
Cray ska förhoppningsvis göra MH (Mentalbeskrivning) i början på feb, ska bli spännande å se vad som är i andra ändan på snöret och om det stämmer överens med min uppfattning om honom. Han skal också HD och AD röntgas.

Allt ser ut att lösa sig med vallningen och det rullar igång kurser, ser även ut som att vi kanske kommer ha möjlighet till träning väldigt nära. Målet i vallningen är Godkänd Vallhund och det hade givetvis varit kul att fixa i år.

Agilityn känns spännande, men jag vill först ha en god grund att stå på och jag kommer försöka att inte stressa för att kommer till tävlingsstart. Men tanken är debut i maj/juni, sen får vi se. Men något napp/pinne i vardera klass vore ju inte fel. Kanske till och med på god väg mot klass 2. Men detta målet liknande med de andra kommer jag lämna öppet, vi kommer dit vi kommer också får vi ta det därifrån. Sen har jag ganska höga drömmar och mål för denna hund i framtiden, men så mycket hänger på mina nerver.

Mitt eget mål för 2010 får bli att studera tävlingspsykologi! Din största fiende är du själv…

Jag är från Norrland och där är man hård och visar inte känslor hur som helst, jag har alltid sett det som en svaghet att vara ledsen så folk ser osv. Vi har aldrig och kommer aldrig vara en familj som kramas och säger att vi älskar varandra, självklart gör vi det, men norrlänningar säger inte sånt till varandra

Men nu orkar jag inte längre, idag blev det för mycket. Och att en person sa att jag måste vara ”chef” över min hund och lära sig att fåren jagar man inte. Fick mig att bli ledsen då jag kände det som att jag var dum med min hund och efter att jag hade jobbigt med Daves och min relation i starten, så kändes det som att Cray också tyckte jag va dum och inte ville vara med mig. Självklart var det inte så, han vart bara  lite förvånad att mamma började ta kommando och bestämma, ja, jag erkänner. Curling-mamma, right here. Grina en skvätt och sedan fick vi faktiskt till det, självklart ligger det mer bakom till att jag blir ledsen än att någon säger till mig vad jag faktiskt måste göra för att få till vallning och inte jakt på får. Det är en stor sak och en hel del småsaker som blir jobbiga på grund av den stora saken som gör att jag inte mår tipp topp om dagen.

Efter dagens träff med fåren så har jag fått en del saker bekräftat, Cray är ingen pingla, men ingen svår hund heller. Det är så häftigt å se en border collie i deras rätta element, men fy tusan vad svårt vallningen är. Känner mig helt lost där, men förhoppningsvis blir det bättre eftersom

Jag har massa att blogga om, men lusten att blogga finns inte. För Dave och Cray har det i alla fall startat en ny omgång med agilitykurs och vi letar så smått efter vallningsmöjligheter för Cray.

Så var man medlem där trots att jag inte ens har en belgare, till helgen får ni veta varför

Idag har vi varit på kurs, jag och Dave kommer framåt sakta men säkert och fick till en hel del bra idag, mest nöjd med jakkotussen (stavning?)som vi fick till flera gånger och beteendet på k-fälten börjar bli bättre och bättre

Undrar vem det egentligen är som är det mest?

Köpte mig ett blankt ark svart decorplast från panduro och har roat mig med att klippa ut bokstäver, ont i fingrarna har jag också fått efter att krampaktigt hållit fast i en nagelsax för att kunna klippa ut hål osv. Resultatet blev detta, tänkte först ”Sov Gott” då mitt väggord sitter ovanför dörren i sovrummet. Men ”Carpe Diem” passar väl nästan bättre, en liten påminnelse om att fånga dagen varje dag

När jag ändå är igång ska jag passa på att visa mitt fina ”snooze” som står i sovrumsfönstret, jag beställde bokstäverna från USA via www.etsy.com, made just for me och jag blev supernöjd med resultatet! Ugglan brevid ordet är från village. Ska upp med en gardinkappa utanpå hissgardinerna också, men har inte hittat något tyg som passar ännu.

Under min vistelse i USA så lärde jag mig ett användbart uttryck av min kompis, ”I need this”. Känner man att plagget talar till dig när du provar det och står och studerar dig i spegeln så behöver du det, alltså ska du köpa det. Kan säga att det uttrycket blev välanvändt under min vistelse och 2 väskor fyllda med kläder hade jag med mig hem.

Nu råkade det vara så att jag var ute efter ett sele till Cray men så råkade det bli 2 koppel och ett halsband också, ”I need this” eller the ”dogs need it”. Vilket de inte gör egentligen, men man måste ju ha matchande koppel och sele eller hur? Och halsband och extra koppel är ju alltid bra. Tar efter ett annat uttryck á Lene ”Pimp my dog”!

Så detta är påväg hem till brevlådan och jag är lite extra lycklig för att få ha shoppat.. Ja jag tror jag börjar få tendenser som tyder på att jag är shopaholic, men nått intresse utöver hundarna måste man väl få ha?

(Det orangea kopplet har jag beställt)

Jag har köpt en tröja! Lyckades dra på mig ett öknamn på kursen i Karlstad i somras, jag höll nämligen på med lite väl mycket asshandling och nu verkar det inte som att jag blir av med mitt öknamn, så det är väl lika bra att acceptera och komma ut offentligt. Så min nya tävlingsoutfit, tadaaaa!

Dave har gått så jäkla bra i helgen, 3e plats idag med 5 fel i ag 2. Idag litade jag inte på hunden vid en tunnelingång, men nu vet jag iaf vad vi ska träna på. Motsatt tunnelingång, speciellt när matten hamnar ett par meter bakom och inte hinner det framförbyte som hon tänkt. Men jag är jäkligt nöjd med Dave och idag höll jag honom på fälten, ska bli kul att tävla i Karlstad nu till helgen

Ingen hund som är skadad, däremot en matte. I onsdagskväll ramlade jag och stukade foten, kunde knappt gå på den i torsdags, men nu börjar det gå bättre och bättre. Så imorrn om vädret tillåter blir det lite träning med doggsen, slalom och lite kontaktfält är planen. Sånt som jag inte behöver röra mig så mycket för eller vrida på foten, det gör ont!

Va upp en sväng på Bjerke idag och tittade när Lene och Emma mfl. tävlade, regnjackan fungerade bra iaf. Underlaget var intressant, kan skryta med att jag sett terräng-agility idag