Vi var till Katja igen igår och han hade redan blivit mycket bättre efter lördagens behandling, så igår behandlade vi bägge benen och nu får vi träna. Vi ska dit på torsdag och sen tar vi en koll efter helgen, inte blir man rik på att hålla på med hund direkt men självklart vill jag att de ska ha det bästa förutsättningar att lyckas och det kostar vill jag lova

Nu har vi dock ett annat ”problem”, hundarna har blivit lite väl tunna i hullet. När man ökar motionen så måste man öka maten också, hallå liksom. Ibland tänker man inte längre än näsan räcker, men samtidigt känner jag att de fodret de äter just nu inte riktigt räcker hela vägen. Så efter att ha varit ProPlan trogen väldigt länge kommer vi nu prova ett annat foder. Cray har ju varit tunn hela tiden och han behöver något kraftigare för att kunna lägga på sig, man kan ju inte bara öka fodermängden heller, då kommer det nästan bara ut mer i andra ändan istället.

Nu när jag och Pelle kommit igång med turerna ordentligt så längtar jag efter att få komma ut att gå, så det kändes riktigt jobbigt idag att inte få turen efter jobb, då jag behövde jobba över. Men, men det blir ju mer pengar som man kan lägga på hundarna iaf

Jag har inga förväntningar inför helgen och speciellt inte efter att Dave har varit utan träning i nästan 2 veckor. Vi tar det som en liten minisemester, ska bo på hotell och mysa med god frukost och god mat. Självklart ska vi handla med lite mat som vi kan fylla kylskåpet hemma med också, kanske en tur till bolaget också…

Har vi kanske inte riktigt gjort, men nog känns det så i benen i alla fall. När de flesta agilityutövarna varit på tävling i Tönsberg har jag, Pelle och hundarna vandrat uppför berg (kullar) i Maridalen, dels var vi inte anmälda till dagens tävling jag och Dave, sen är han skadad just nu också Eller han får gå lös och gå turer men han skall helst inte hoppa och framförallt inte halka runt så han sträcker ut ena bakbenet alltför mycket. Vi går på behandling och hoppas det ska vara OK till tävlingarna i Rättvik nu om 1 vecka.

Några bilder från turen igår.

Lite sent kanske. Men av Pelle fick jag något väldigt användbart, ett utställningstält som jag kan ha nu när vi åker på utomhustävlingar, perfekt vid stark sol och regn

Pelle fick en resa till London av mig, så i april åker vi dit. Ska shoppa massa! Vem sa att julklappen bara var till Pelle

Sedan sist har vi hunnit med tävlingstart på året, och Alice har gjort comeback! Hon startade på Follo i veteranklassen, hon gick samma agilitybana som Dave fast på medium höjd och damen tog sig runt med 10 fel och det va inte på kontaktfälten felen kom, trots den låga höjden på hindren så var damen lite väl ivrig och 2 pinnar följde med av bara farten

Dave gjorde en bra debut på året, jag orsakade dock en vägran på oss när han skulle över balansbommen och jag var helt felplacerad när jag vände mig om i mitt framförbyte, uppfarten på  bommen va typ 1-1,5 meter bort i sidled åt vänster. Sen hade vi lite slalomtrubbel då han gick ur i mitten, det låg en böjd tunnel till vänster om slalom och tunnelingångar i närheten av slalom är något jag sett är en svaghet hos Dave. Så jag ska prova sätta upp några tunnlar runt ett slalom och verkligen utmana honom på det. Annars hade han väldigt fina kontaktfält och Jan Egil påpekade att så länge hade Dave inte stått tidigare på tävling, så det var ett bra kvitto på vinterns träning. Ett annat bra kvitto var att Dave satt som ett ljus i starten och detta betyder alltså ingen krypning!!!!

I hopp 2 blev det disk, hade tänkt göra ett framförbyte efter slalom för att sedan sända Dave på långhoppet som var riktat ”ut-i-ingenting”. Jag gjorde inte framförbytet utan ett bakombyte (stick to the plan!) och Dave hoppade väldigt snett och tajt över långhoppet han rundade i princip bara hörnpinnen. Fick han inte att hoppa hela, så vi diskade och fortsatte ut.

Långhopp tränade vi i lördags och jag tycker vi fick till en bra träning på det. Cray var också duktig i lördags och jag tror detta kommer bli riktigt bra! En sak som är säker är att han iaf är heltänd på agility.

Igår och idag har jag och Pelle varit ute på långtur i skogen och igår blev det lite bilder.

För det första skulle jag inte starta på tävling förrän i april/maj och nu är är första start i Follo om några veckor.

Inte så många tävlingar i år, planeringen är i full gång och om det blir så mycket mindre än förra året det vet jag inte. Smedjebacken tror jag det blir iaf, möjlighet att starta i klass 2, 5 av 6 dagar kan man ju bara inte gå miste på + att Cray kan starta 3 av dessa dagar vilket jag tror är ganska lagom för en såpass färsk hund som han är då. Sen ska ju jag själv kunna fokusera på hundarna också och då blir det bra att bara ha Dave de 2 sista dagarna. Chansen att jag är i klass 3 med Dave tills dess tror jag inte är överhängande stor och annars kan vi ju starta några av dagarna i vilket fall

Så det blir nog ett tävlingsrikt år iaf, är man fast så är man!

Nytt år och nya möjligheter!

Förra året var både upp och ner kan jag känna såhär efteråt, jag själv åkte en ganska bra bergochdalbana. Men när jag väl svalde stoltheten och ”tog första steget” så kändes allt mycket bättre och jul/nyår hemma i Sundsvall var riktigt mysigt

Hundarnas 2009

Alice – 10 år i april
Är en glad pensionär som får vara med, men så mycket träning blir det inte och visst kan jag få dåligt samvete för det ibland. För hon skulle gärna träna mer än vad hon gör just nu. En ”tävling” har hon dock deltagit på under agilitylägret i Karlstad i somras, hon fick springa 2 lopp på inofficiella tävlingen med Pelle och tanten är still going strong och dom placerade sig. Det blir dock ingen comeback på tävlingsbanorna och ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt lite sorgligt. Lite stel och lugnare han hon blivit, men nu är detta trots allt Alice så det första man tippar på är nog ingen 10 årig dam, snarare en 5-6 årig bulldozer

Mål för 2010
Mitt mål med Alice får bli att behålla damen i god form och att träna lite mer aktivt (ska ta ett snack med hussen om lite mer träning med damen). Nog är hon nöjd i soffan också, men att jobba har alltid varit det absolut roligaste hon vet (okej jaga pinnar och bollar är nog på delad 1a plats).

Dave – 6 år i mars
Inga superresultat att skryta med, nån 1-3 plats har vi haft. Ingen uppflytt till 3an och nu kommer det väl lagom till pensionen efter att dom ändrade reglerna här i Norge för uppflytt till 3an från 2an. 5 underbara napp/pinnar ska man ta i hopp och agility innan man blir uppflyttad. Sverige here I come!

Dock tycker jag ändå att vi haft en positiv utveckling (något krokig) jag och Dave. Vi har gått kurs som aldrig förr, Jenny Damm, Ann Karin och Geir, Jenni och Jan Egil. Så mycket nytt har det blivit och ungefär lika många missförstånd och diskar för mig och Dave. Nu tror jag vi börjar hitta vår stil lite mera och kan sätta ihop allt det nya till något eget som kommer funka för oss.

I början av 2009 började Dave med att krypa i starten och inte lite heller, det eskalerade lavinartat och vissa gånger undrar jag om han hade kunnat krypa banan istället för att springa den! Men i slutet på året (ja, alldeles för sent) tog vi tag i problemet och har numera sittande starter som fungerar på träning. Upp till bevis i Follo

Mål för 2010
Tror vi satsar på samma mål som för 2009, uppflytt till 3an. Vi får se hur mycket tävlande det blir i år, vi har en del andra planer för året och tyvärr är vi inte miljonärer ännu. Beroende på vad blodprovet visar efter rabiesvaccineringen så kanske det blir en tur utomlands, vi får se. Inga direkta mål, men många drömmar och förhoppningar

Cray – 1 årig slyngel
Cray är fortfarande ett ganska oskrivet blad, under 2009 har vi lärt känna varandra och börjat träna både agility och pyttelite vallning. Han är en skitkul hund som har mycket att säga, speciellt på morgonen och när man kommer hem från jobbet. Tyvärr ville inte hans kulor komma dit dom skulle så i slutet på året blev det en operation för att ta hand om den saken, ingenting han verkar lida av (mest matte och speciellt husse då kanske).

Han har tryck och en jäkla fart i sin kropp, han är nog den gladaste hunden jag träffat och det visar han med HELA kroppen. En snäll liten skit som tar livet med en klackspark och så länge han får springa och gärna fort-fort-fort så är han ganska så nöjd.

Vi han med lite vallning på hösten och nog finns det talang i grabben, häftigt att se att jag har en så lättränad hund som kom riktigt långt på bara 2 dagar.

Mål för 2010
Cray ska förhoppningsvis göra MH (Mentalbeskrivning) i början på feb, ska bli spännande å se vad som är i andra ändan på snöret och om det stämmer överens med min uppfattning om honom. Han skal också HD och AD röntgas.

Allt ser ut att lösa sig med vallningen och det rullar igång kurser, ser även ut som att vi kanske kommer ha möjlighet till träning väldigt nära. Målet i vallningen är Godkänd Vallhund och det hade givetvis varit kul att fixa i år.

Agilityn känns spännande, men jag vill först ha en god grund att stå på och jag kommer försöka att inte stressa för att kommer till tävlingsstart. Men tanken är debut i maj/juni, sen får vi se. Men något napp/pinne i vardera klass vore ju inte fel. Kanske till och med på god väg mot klass 2. Men detta målet liknande med de andra kommer jag lämna öppet, vi kommer dit vi kommer också får vi ta det därifrån. Sen har jag ganska höga drömmar och mål för denna hund i framtiden, men så mycket hänger på mina nerver.

Mitt eget mål för 2010 får bli att studera tävlingspsykologi! Din största fiende är du själv…

Jag är från Norrland och där är man hård och visar inte känslor hur som helst, jag har alltid sett det som en svaghet att vara ledsen så folk ser osv. Vi har aldrig och kommer aldrig vara en familj som kramas och säger att vi älskar varandra, självklart gör vi det, men norrlänningar säger inte sånt till varandra

Men nu orkar jag inte längre, idag blev det för mycket. Och att en person sa att jag måste vara ”chef” över min hund och lära sig att fåren jagar man inte. Fick mig att bli ledsen då jag kände det som att jag var dum med min hund och efter att jag hade jobbigt med Daves och min relation i starten, så kändes det som att Cray också tyckte jag va dum och inte ville vara med mig. Självklart var det inte så, han vart bara  lite förvånad att mamma började ta kommando och bestämma, ja, jag erkänner. Curling-mamma, right here. Grina en skvätt och sedan fick vi faktiskt till det, självklart ligger det mer bakom till att jag blir ledsen än att någon säger till mig vad jag faktiskt måste göra för att få till vallning och inte jakt på får. Det är en stor sak och en hel del småsaker som blir jobbiga på grund av den stora saken som gör att jag inte mår tipp topp om dagen.

Efter dagens träff med fåren så har jag fått en del saker bekräftat, Cray är ingen pingla, men ingen svår hund heller. Det är så häftigt å se en border collie i deras rätta element, men fy tusan vad svårt vallningen är. Känner mig helt lost där, men förhoppningsvis blir det bättre eftersom

Jag har massa att blogga om, men lusten att blogga finns inte. För Dave och Cray har det i alla fall startat en ny omgång med agilitykurs och vi letar så smått efter vallningsmöjligheter för Cray.

Så var man medlem där trots att jag inte ens har en belgare, till helgen får ni veta varför

Idag har vi varit på kurs, jag och Dave kommer framåt sakta men säkert och fick till en hel del bra idag, mest nöjd med jakkotussen (stavning?)som vi fick till flera gånger och beteendet på k-fälten börjar bli bättre och bättre

Undrar vem det egentligen är som är det mest?