The känguru!

Fakta är att nästan hela hundskaran + matte hade mått bra av lite mer målmedveten fysisk motion. Alice är lite undantag då hon faktiskt ligger på en ok vikt för en aktiv pensionär, så när jag skriver ”hundarnas” kan ni ha i åtanke att jag menar främst de 2 tränings- och tävlingsaktiva hanarna i familjen. Denna fysiska motion vore ju framförallt bra för den stundande säsongen och speciellt för matten som tycker det vore ganska nice att kunna springa ett lopp på 30-45 sek utan att få blodsmak i munnen. Sedan är det ju självklart så att jag vill att mina hundar ska kunna prestera sitt yttersta i alla situationer och vad jag vet är det inte många höjdhoppare eller sprintare som har många gram extra på kroppen?

Cray är egentligen ganska ok i hullet men lite mer muskler på hans kropp skulle inte skada, Dave och mig ska vi inte tala om. Dave liknar faktiskt en tunna (ok, riktigt så illa är det inte), man kan säga att han inte alltid bara äter sin matranson per dag, om jag eller Pelle glömmer något framme, oftast bröd, när vi lämnar hemmet är det endast smulor kvar som vittnar om att det en gång faktiskt fanns bröd på köksbänken. Och alla som vet vad LCHF är vet att vanligt bröd är strikt förbjudet i dieten, dock verkar det inte som att Dave fått med sig detta och han verkar inte helt nöjd med sin diet bestående av torrfoder och vatten..

Så för hundarnas del får det bli längre promenader än vanligt i något högre tempo och på det sättet gör vi 2 flugor på smällen genom att jag också får mer motion. Intervallträning med hundarna kommer det också bli och simträning när det går att göra detta utomhus igen, kom igen å smäääält snöfan! Dock misstänker jag att det krävs lite mer för att göra bot på blodsmaken och andhämtningen efter den korta sprinten på 30-45 sek för min del och tanken på gymkort har funnits en stund och nu när jag har en kollega och ett gym nära jobbet så är väl inte ursäkterna många? Ska bara bli färdig med den här förkylningen först, men sen så… då blir det åka av ska ni se!

Dave rastas i koppel och gissa om han tyckte det va orättvist när Alice och Cray fick bada i sjön idag. Dock ser Dave redan mycket bättre ut och han haltar inget, vi isar fortfarande benet och masserar, så jag hoppas att vi får positivt svar vid återbesöket

Alice skulle ju inte tävla nå mer, men så såg jag detta på agilitylistan och nu kan vi ju inte låta bli. Klart tanten ska få springa lite agility! Det känns skit kul att få springa lite med fina Alice, nu ska jag försöka klämma in en liten träning med Alice också innan Follo

”Veteranstevne i agility på Folloutstillingen!

Follo Brukshundklubb har gleden av å invitere til landets – etter det vi vet – første uoffisielle stevne i agility for veteraner! Ingen grunn til å la pensjonistene være igjen hjemme!

Er hunden Fylt 8 år på stevnedagen er den velkommen til å delta.
Det blir tre størrelsesklasser, og alle går en klasse 2-bane.
Påmelding på stedet. Ta med hundepass/vaksinasj onsattest eller registreringsbevis som dokumenterer hundens alder.”

Nytt år och nya möjligheter!

Förra året var både upp och ner kan jag känna såhär efteråt, jag själv åkte en ganska bra bergochdalbana. Men när jag väl svalde stoltheten och ”tog första steget” så kändes allt mycket bättre och jul/nyår hemma i Sundsvall var riktigt mysigt

Hundarnas 2009

Alice – 10 år i april
Är en glad pensionär som får vara med, men så mycket träning blir det inte och visst kan jag få dåligt samvete för det ibland. För hon skulle gärna träna mer än vad hon gör just nu. En ”tävling” har hon dock deltagit på under agilitylägret i Karlstad i somras, hon fick springa 2 lopp på inofficiella tävlingen med Pelle och tanten är still going strong och dom placerade sig. Det blir dock ingen comeback på tävlingsbanorna och ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt lite sorgligt. Lite stel och lugnare han hon blivit, men nu är detta trots allt Alice så det första man tippar på är nog ingen 10 årig dam, snarare en 5-6 årig bulldozer

Mål för 2010
Mitt mål med Alice får bli att behålla damen i god form och att träna lite mer aktivt (ska ta ett snack med hussen om lite mer träning med damen). Nog är hon nöjd i soffan också, men att jobba har alltid varit det absolut roligaste hon vet (okej jaga pinnar och bollar är nog på delad 1a plats).

Dave – 6 år i mars
Inga superresultat att skryta med, nån 1-3 plats har vi haft. Ingen uppflytt till 3an och nu kommer det väl lagom till pensionen efter att dom ändrade reglerna här i Norge för uppflytt till 3an från 2an. 5 underbara napp/pinnar ska man ta i hopp och agility innan man blir uppflyttad. Sverige here I come!

Dock tycker jag ändå att vi haft en positiv utveckling (något krokig) jag och Dave. Vi har gått kurs som aldrig förr, Jenny Damm, Ann Karin och Geir, Jenni och Jan Egil. Så mycket nytt har det blivit och ungefär lika många missförstånd och diskar för mig och Dave. Nu tror jag vi börjar hitta vår stil lite mera och kan sätta ihop allt det nya till något eget som kommer funka för oss.

I början av 2009 började Dave med att krypa i starten och inte lite heller, det eskalerade lavinartat och vissa gånger undrar jag om han hade kunnat krypa banan istället för att springa den! Men i slutet på året (ja, alldeles för sent) tog vi tag i problemet och har numera sittande starter som fungerar på träning. Upp till bevis i Follo

Mål för 2010
Tror vi satsar på samma mål som för 2009, uppflytt till 3an. Vi får se hur mycket tävlande det blir i år, vi har en del andra planer för året och tyvärr är vi inte miljonärer ännu. Beroende på vad blodprovet visar efter rabiesvaccineringen så kanske det blir en tur utomlands, vi får se. Inga direkta mål, men många drömmar och förhoppningar

Cray – 1 årig slyngel
Cray är fortfarande ett ganska oskrivet blad, under 2009 har vi lärt känna varandra och börjat träna både agility och pyttelite vallning. Han är en skitkul hund som har mycket att säga, speciellt på morgonen och när man kommer hem från jobbet. Tyvärr ville inte hans kulor komma dit dom skulle så i slutet på året blev det en operation för att ta hand om den saken, ingenting han verkar lida av (mest matte och speciellt husse då kanske).

Han har tryck och en jäkla fart i sin kropp, han är nog den gladaste hunden jag träffat och det visar han med HELA kroppen. En snäll liten skit som tar livet med en klackspark och så länge han får springa och gärna fort-fort-fort så är han ganska så nöjd.

Vi han med lite vallning på hösten och nog finns det talang i grabben, häftigt att se att jag har en så lättränad hund som kom riktigt långt på bara 2 dagar.

Mål för 2010
Cray ska förhoppningsvis göra MH (Mentalbeskrivning) i början på feb, ska bli spännande å se vad som är i andra ändan på snöret och om det stämmer överens med min uppfattning om honom. Han skal också HD och AD röntgas.

Allt ser ut att lösa sig med vallningen och det rullar igång kurser, ser även ut som att vi kanske kommer ha möjlighet till träning väldigt nära. Målet i vallningen är Godkänd Vallhund och det hade givetvis varit kul att fixa i år.

Agilityn känns spännande, men jag vill först ha en god grund att stå på och jag kommer försöka att inte stressa för att kommer till tävlingsstart. Men tanken är debut i maj/juni, sen får vi se. Men något napp/pinne i vardera klass vore ju inte fel. Kanske till och med på god väg mot klass 2. Men detta målet liknande med de andra kommer jag lämna öppet, vi kommer dit vi kommer också får vi ta det därifrån. Sen har jag ganska höga drömmar och mål för denna hund i framtiden, men så mycket hänger på mina nerver.

Mitt eget mål för 2010 får bli att studera tävlingspsykologi! Din största fiende är du själv…