Alice skulle ju inte tävla nå mer, men så såg jag detta på agilitylistan och nu kan vi ju inte låta bli. Klart tanten ska få springa lite agility! Det känns skit kul att få springa lite med fina Alice, nu ska jag försöka klämma in en liten träning med Alice också innan Follo

”Veteranstevne i agility på Folloutstillingen!

Follo Brukshundklubb har gleden av å invitere til landets – etter det vi vet – første uoffisielle stevne i agility for veteraner! Ingen grunn til å la pensjonistene være igjen hjemme!

Er hunden Fylt 8 år på stevnedagen er den velkommen til å delta.
Det blir tre størrelsesklasser, og alle går en klasse 2-bane.
Påmelding på stedet. Ta med hundepass/vaksinasj onsattest eller registreringsbevis som dokumenterer hundens alder.”

Nytt år och nya möjligheter!

Förra året var både upp och ner kan jag känna såhär efteråt, jag själv åkte en ganska bra bergochdalbana. Men när jag väl svalde stoltheten och ”tog första steget” så kändes allt mycket bättre och jul/nyår hemma i Sundsvall var riktigt mysigt

Hundarnas 2009

Alice – 10 år i april
Är en glad pensionär som får vara med, men så mycket träning blir det inte och visst kan jag få dåligt samvete för det ibland. För hon skulle gärna träna mer än vad hon gör just nu. En ”tävling” har hon dock deltagit på under agilitylägret i Karlstad i somras, hon fick springa 2 lopp på inofficiella tävlingen med Pelle och tanten är still going strong och dom placerade sig. Det blir dock ingen comeback på tävlingsbanorna och ska jag vara helt ärlig känns det faktiskt lite sorgligt. Lite stel och lugnare han hon blivit, men nu är detta trots allt Alice så det första man tippar på är nog ingen 10 årig dam, snarare en 5-6 årig bulldozer

Mål för 2010
Mitt mål med Alice får bli att behålla damen i god form och att träna lite mer aktivt (ska ta ett snack med hussen om lite mer träning med damen). Nog är hon nöjd i soffan också, men att jobba har alltid varit det absolut roligaste hon vet (okej jaga pinnar och bollar är nog på delad 1a plats).

Dave – 6 år i mars
Inga superresultat att skryta med, nån 1-3 plats har vi haft. Ingen uppflytt till 3an och nu kommer det väl lagom till pensionen efter att dom ändrade reglerna här i Norge för uppflytt till 3an från 2an. 5 underbara napp/pinnar ska man ta i hopp och agility innan man blir uppflyttad. Sverige here I come!

Dock tycker jag ändå att vi haft en positiv utveckling (något krokig) jag och Dave. Vi har gått kurs som aldrig förr, Jenny Damm, Ann Karin och Geir, Jenni och Jan Egil. Så mycket nytt har det blivit och ungefär lika många missförstånd och diskar för mig och Dave. Nu tror jag vi börjar hitta vår stil lite mera och kan sätta ihop allt det nya till något eget som kommer funka för oss.

I början av 2009 började Dave med att krypa i starten och inte lite heller, det eskalerade lavinartat och vissa gånger undrar jag om han hade kunnat krypa banan istället för att springa den! Men i slutet på året (ja, alldeles för sent) tog vi tag i problemet och har numera sittande starter som fungerar på träning. Upp till bevis i Follo

Mål för 2010
Tror vi satsar på samma mål som för 2009, uppflytt till 3an. Vi får se hur mycket tävlande det blir i år, vi har en del andra planer för året och tyvärr är vi inte miljonärer ännu. Beroende på vad blodprovet visar efter rabiesvaccineringen så kanske det blir en tur utomlands, vi får se. Inga direkta mål, men många drömmar och förhoppningar

Cray – 1 årig slyngel
Cray är fortfarande ett ganska oskrivet blad, under 2009 har vi lärt känna varandra och börjat träna både agility och pyttelite vallning. Han är en skitkul hund som har mycket att säga, speciellt på morgonen och när man kommer hem från jobbet. Tyvärr ville inte hans kulor komma dit dom skulle så i slutet på året blev det en operation för att ta hand om den saken, ingenting han verkar lida av (mest matte och speciellt husse då kanske).

Han har tryck och en jäkla fart i sin kropp, han är nog den gladaste hunden jag träffat och det visar han med HELA kroppen. En snäll liten skit som tar livet med en klackspark och så länge han får springa och gärna fort-fort-fort så är han ganska så nöjd.

Vi han med lite vallning på hösten och nog finns det talang i grabben, häftigt att se att jag har en så lättränad hund som kom riktigt långt på bara 2 dagar.

Mål för 2010
Cray ska förhoppningsvis göra MH (Mentalbeskrivning) i början på feb, ska bli spännande å se vad som är i andra ändan på snöret och om det stämmer överens med min uppfattning om honom. Han skal också HD och AD röntgas.

Allt ser ut att lösa sig med vallningen och det rullar igång kurser, ser även ut som att vi kanske kommer ha möjlighet till träning väldigt nära. Målet i vallningen är Godkänd Vallhund och det hade givetvis varit kul att fixa i år.

Agilityn känns spännande, men jag vill först ha en god grund att stå på och jag kommer försöka att inte stressa för att kommer till tävlingsstart. Men tanken är debut i maj/juni, sen får vi se. Men något napp/pinne i vardera klass vore ju inte fel. Kanske till och med på god väg mot klass 2. Men detta målet liknande med de andra kommer jag lämna öppet, vi kommer dit vi kommer också får vi ta det därifrån. Sen har jag ganska höga drömmar och mål för denna hund i framtiden, men så mycket hänger på mina nerver.

Mitt eget mål för 2010 får bli att studera tävlingspsykologi! Din största fiende är du själv…

Kärt barn har många namn och Cray har redan en del smeknamn, han går under bland annat ”Cray-Crow”, ”Kråkan” och ”Lillen”. Att det blev ”Kråkan” är nog bara för att den engelska benämningen ”Crow” går bra ihop med Cray, det är alltså inget kråklikt hos Cray som gett honom smeknamnet

Iaf så börjar vi på valpkurs på onsdag 25 feb, tänkte att det kunde vara nyttigt för oss alla att få umgås med andra valpar och människor i olika miljöer.

Aporpå smeknamn så har självklart Alice och Dave sin skörd av såna också, under sin ungdom gick Alice under ”Kneadlefead (Knölföda)”, ”Peabrain”, ”Brallan”, ”Allan”, ”Alliiiii”. Alice var inte det smidigaste unga damen därav lite knöliga namn. Numera går hon under namnet ”Tanten”, hon njuter livet och ser till att jag och Pelle behandlar henne som en dam av mogen ålder bör behandlas

Dave har varit ”Lilleman”, ”Baby-Dave”, ”Davey”. Nu känns det lite konstigt att kalla honom ”Lilleman” och ”Baby-Dave”, nog för att den hunden är en baby och en riktig clown. För tilfället är han dock mest bara ”Dave”, inte vilken Dave som helst utan världens finaste.

Vi var på partiträning igår och den gick riktigt bra, även om jag kände mig något sliten på slutet och inte orkade koncentrera mig på min formel1bil helt. Bara att inse att jag måste springa och vara på honom HELA tiden, det syns så tydligt och Gondola säger det var gång. Men när jag sköter mig så går det riktigt bra

Vilken underbar liten hund vi fått! Hur cool som helst, idag var första dagen på jobb med Cray. Lite pip i buren direkt på morgonen, men under dagen har vi varit en hel del nere på lagret och jobbat så då har Cray kunnat sprungit runt så han har varit hur behaglig som helst. Nu är han helt utslagen här hemma. Alla var jättepositiva på jobbet och Cray har fått massa mys, han är lagomt på, intresserad men blir först riktigt glad då man kommer lite mer i hans höjd. Han kommer på vissling och kom, har inte haft med nå godis men han köper mys riktigt bra Slog mig att vi faktiskt börjat träna saker fast det inte känns så, hade tänkt prova klicka in honom lite mer ikväll, men han ligger och sover så hårt. Helt utsliten efter första arbetsdagen, blir mycket nytt nu på kort tid, men han tacklar det superbra.

Han somnar bra i bilen när han får sitta i knät, men när han fick sitta bak när vi åkte hem från jobbet. Så mådde han skitilla och dregglade som en galning, lille stackarn

Blir mycket om den lille just nu, men det går ingen nöd på de äldre hundarna, igår gick vi runt Sognsvann och ikväll tog Pelle med sig hundarna ut. Blir en del agilitytränng i veckan med Dave och lite med Alice och sen till helgen så är det tävling igen, det ser jag framemot. Nu ska vi ut och visa vad vi kan

Alice balanserar plätt-lätt på Iggy medan Dave mer strandar på honom. I ett desperat försök provade jag att lyfta upp Dave på igelkotten men han var som en sladdrig spagetti och ja, ni ser ju bilden

Jag var en sväng på Ikea igår och fick då för mig att det vore ju inte helt fel om djuren där hemma fick tränat lite på sin balans, sagt och gjort en igelkott blev med hem! Detta är såklart inte vilken igelkott som helst, utan denna är fylld med luft och den funkar utmärkt att balansera på!

Dave var väl inte direkt någon stjärna på detta med att balansera eller tänka och ta det lugnt, men vi kom iaf så pass långt att han stod på den med framtassarna.

Alice däremot hon var hur duktig som helst, den damen har faktiskt riktigt bra kroppskontroll! Med henne kom jag så långt att hon kunde sitta på Iggy och hon lyckades även sitta fint (ekorre-looken) ett par gånger. Tilläggas ska väl att såhär i början hjälper vi* till med att hålla fast Iggy så att han inte guppar alltför mycket, men eftersom hoppas jag att djuren ska kunna balansera på honom helt utan hjälp.

* Pelle sitter med sina ben i ett krampaktigt tag runt igelkotten