På kvällen idag grillade vi med medlemmar ur klubben efter tävlingarna. Senare på kvällen släppte jag ihop Cray med en tervueren hane, Cray är en väldigt tuff och på ”liten” kille. Uppfödaren undrade till och med om det var han som styrde och ställde hemma för han var så dominant när vi var ner på kennelträff. Nu är det ju tack och lov inte så utan att Alice och Dave faktiskt visar att äldst är äldst.

Till saken hör att tervueren hanen jagade Cray och Cray i sin tur försökte gömma sig under bordet där vi suttit och ätit trots att vi hade gått en bit bort ut på en stor gräsplan. Till saken hör att många tyckte synd om den lilla border collien som tyckte detta va skit hemskt, och det såg styggt ut det kan jag hålla med om. Och hade jag inte haft 3 öl i magen och vetat att denna tervueren är hur stabil som helst, så hade jag antagligen freakat ut, men istället höll jag mig bara lugn och se på fan vad hundar löser saker bra när vi inte lägger oss i. Tyvärr så hann ju de flesta av dem som såg allt detta gå och såg inte sedan att Cray knappt hade lärt sig någonting av detta utan var lika på fortfarande *suck* Bara jag får ordning på all denna galenskap så blir det nog riktigt bra, för han är bra i huvudet, bara lite väl galen just nu. Men han kan gott få erfarenhet av andra hundar som kan säga ifrån på ett schysst sätt. Han fick smaka lite på sin egen medicin som Cray annars brukar utöva på Vic. Jaga, jaga, jaga.

Hade jag trott att detta skulle göra skada, kanske haft en feg eller osäker hund så hade jag antagligen blivit helt förstörd. Trots att Cray är så pass ung så vet jag ändå ganska bra hur mycket han tacklar och det är MYCKET, det såg vi redan i valphagen.

Ja det såg styggt ut, och ja han blev rädd. MEN han släppte också den rädslan fort och var sen lika på och ville leka och visa hur snäll han är. Huvudsaken är att jag känner mig trygg på min hund och vad han fixar utan att det går till överdrift. Nu får alla ha sina åsikter och vissa tyckte säkert att det var ren djurplågeri och att han antagligen fått men för livet, men det kan inte jag se på honom iaf och det kommer nog ingen annan kunna se heller. Just nu har jag stor lust att dra tillbaka till Sverige. Rent ut sagt skitless på agilitymiljöet i Norge!

Cray och tervueren ska iaf få träffas imorgon igen, here we go again! ;)