Och som jag har grinat! Trodde aldrig tårarna skulle ta slut, när blev jag såhär blödig? Jag har dock skrattat lika mycket som jag har gråtit, helt underbar film. Alice var faktiskt lite åt samma håll som Marley som liten så då kan ni tänka er ;)

Tänker såklart på mina hundar när de kommer lämna mig, kanske därför man blir lite extra blödig. Alice har dock gjort sitt bästa att trösta matten, kloka lilla ståltanten!

Fy tusan att ett hundliv är så mycket kortare än ett människoliv, visst har jag valt att ha hund själv. Men vem vill överleva sina ”barn”? Nu är det förhoppningsvis ett tag kvar till denna dag och jag kommer antagligen gråta och vara ledsen men jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg de fina stunderna och allt som man skrattat åt i efterhand som inte var lika kul just i stunden. Man blir inte alltid så glad över söndetuggade skor, blomjord + krukväxter över sofforna, vurporna i elljusspåren pga en skenande hund i nedförsbacken, the list goes on and on ;)