Satt och tittade lite på Ebay, mest efter en julklapp till syster. Men så ”trillade” jag över en tröja som sa ”I need this”. Så hips vips var den hemklickad och betald, den är så fiiiin och cool!

Tränar på med Dave och Cray och framåt går det, Dave sitter i starten. Men om han bestämmer sig att han vill lägga sig ner så är det en jäkla maktkamp innan den envise jäveln ger sig och faktiskt sitter, tror jag fick sätta upp honom minst 10 ggr i rad på kursen i torsdags. Kan erkänna att jag hade lite lust att bara ge upp, men vad hade det hjälpt då? Nada, så bara att vara envisare än envisast!

Kontaktfälten är fortfarande inte bra på honom, jag känner att jag inte har någon plan eller bild i huvudet på hur det ska se ut, så det blir lite inkonsekvent.. Slalomen däremot är något som går riktigt bra om dagen, så någon vart kommer vi nog i alla fall

Cray är glad och galen, ett monster på sidlinjen. Men jag tror att det är något vi börjar hitta en lösning på och om det är någon tröst (för mig själv) så var Dave nästan värre och han är helt ok å ha runt en agilitybana nu, så det finns hopp. Cray är dock snabb, förbannat snabb faktiskt och känslig. Så tajming och att jobba HELA tiden är något som är skitviktigt, annars är vi bortkörda på en hundradel.

Han har varit lite skeptisk till höjder och det som är smalt, som till exempel balansbommen. Men i fredags gick han över balansen som att det var det självklaraste i världen och 2 ggr dessutom, så nu blir det ett ordentligt tag i kontaktfältsträningen innan han får gå upp på den igen. Ville mest se om han fortfarande tyckte att den va lika läskig som i somras, men tydligen inte Vi har mycket att jobba på, men jag har ingen stress. Kommer fokusera på en bra grund, sen får vi se när vi är färdiga för att starta på tävling.

Ska ta tag i slalomen, men det är ju mörkt både när man går och kommer hem från jobbet så det är inte helt enkelt å få till nå träning hemma, egentligen behöver jag bara 2 pinnar nu i starten så det är inte stora resurser som ska till på det sättet. 

Tror faktiskt jag ska ta och skriva ner ett träningsschema här på hemsidan för att få lite mer struktur i träningen och på så sätt ta oss framåt i träningen då det liksom är lite framför näsan på mig då, detta ska jag göra med båda killarna. Vi har en hel del att jobba med, är dock väldigt glad att jag har möjligheten att gå kurs med killarna på en regelbunden basis hos Jenni och Jan Egil, bra att ha någon som ser en med jämna mellanrum och kan påpeka på de saker man behöver träna på och vad som faktiskt funkar, fast man kanske inte tror att det gör det själv alla gånger

Känslan från igår fick jag bearbetat och gav mig faen på att vi ska få till detta, man är väl norrlänning Idag hade jag ett mål och var bestämd och Cray han vallade. Duktiga lilla hund! Vallning är så häftigt och på bara 2 dagar har vi kommit en bit påväg, en lyxhund är han som är väldigt lätt att ha å göra med. Förhoppningsvis ska vi kunna fortsätta träna nu också, bra att gå kurs så man får kontakt med lite folk med djur (får)

Cray känns helt rätt och nu när hans matte skärpt till sig och börjat vara mer konsekvent så kommer detta bli bra på alla sätt å vis, både i träningen och i vardagen. Vem kan motstå den här killen liksom

Att vallningen är en border collies rätta element går inte att ta miste på och det är ju så kul också, iaf så länge det går bra. Vänta bara till första motgången då kommer det antagligen låta annorlunda, men just nu tänker jag surfa på denna våg! Riktigt härligt å se hunden helt utslagen och nöjd med livet. Nu hoppas jag att vi får möjlighet att fortsätta träningen och förhoppningsvis komma ut på vallhundsprov nästa år. Det va liksom mitt mål igår, men nu börjar jag tänka att om Cray nu visar sig vara duktig på detta och jag kan få till mer med honom, så kanske vi ska satsa mer på vallningen än vad jag tänkt från början, detta hänger ju självklart på hur mycket möjligheter vi får till träning. Jag vill verkligen träna detta och jag känner att det är kul. Agilityn har inte varit lika kul på senaste som den brukar vara, dels pågrund av träningsmöjligheter där också. Och det är ju absolut inte lättare att finna träningsmöjligheter för vallningen, men nu ska jag verkligen jobba för att hitta det

Jag är från Norrland och där är man hård och visar inte känslor hur som helst, jag har alltid sett det som en svaghet att vara ledsen så folk ser osv. Vi har aldrig och kommer aldrig vara en familj som kramas och säger att vi älskar varandra, självklart gör vi det, men norrlänningar säger inte sånt till varandra

Men nu orkar jag inte längre, idag blev det för mycket. Och att en person sa att jag måste vara ”chef” över min hund och lära sig att fåren jagar man inte. Fick mig att bli ledsen då jag kände det som att jag var dum med min hund och efter att jag hade jobbigt med Daves och min relation i starten, så kändes det som att Cray också tyckte jag va dum och inte ville vara med mig. Självklart var det inte så, han vart bara  lite förvånad att mamma började ta kommando och bestämma, ja, jag erkänner. Curling-mamma, right here. Grina en skvätt och sedan fick vi faktiskt till det, självklart ligger det mer bakom till att jag blir ledsen än att någon säger till mig vad jag faktiskt måste göra för att få till vallning och inte jakt på får. Det är en stor sak och en hel del småsaker som blir jobbiga på grund av den stora saken som gör att jag inte mår tipp topp om dagen.

Efter dagens träff med fåren så har jag fått en del saker bekräftat, Cray är ingen pingla, men ingen svår hund heller. Det är så häftigt å se en border collie i deras rätta element, men fy tusan vad svårt vallningen är. Känner mig helt lost där, men förhoppningsvis blir det bättre eftersom