Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig varit riktigt nöjd med en ”frivillig disk” eller ett lopp med 5 fel eller 1 vägran, men idag är jag faktiskt grymt nöjd! Har en härlig känsla i kroppen och min lilla hund är så duktig fast att jag är helknäpp och så nervös att man kunde tro att jag aldrig satt min fot på en agilitybana förut.

Disk: Först ut var agilityklassen, en springbana där det helt enkelt bara var att ge järnet för att kunna placera sig rätt. I ca 2-3 mån har vi tränat kontaktfält och för en gångs skull har jag varit konsekvent och inte gett upp eller provat massa olika metoder, höll mig till min plan. På träning funkar det fint och han stannar ”2 på 2 av” utan locket och väntar på ”OK”, vi kommer dock fortsätta variera med och utan lock på träning för att befästa dem riktigt ordentligt. Så dagens mål var att kolla av om kontaktfälten även håller för tävling, resten var inte så noga just idag.

Eftersom att vi haft dåliga fält tidigare har jag varit mer nervös för agilityklassen på tävlingar och tänkt att ”tänk om man kunde gå in på banan och inte behöva oroa sig för fälten utan bara köra på”, men så slog det mig idag innan start. Vafan det är ju bara att köra! Redan där sjönk pulsen lite

Ungefär såhär såg starten ut (tunneln låg inte lika långt ut), valfri tunnel-ingång, valde ingången närmast balansbommen. Inga problem där och bra fart över balansen och självklart stannade han som han skulle och väntade på ”ok” *gullehund*. Samma sak gjorde han på ahindret, wiiiie fälten satt! Dock gjorde jag något galet vid gungan och han hoppade av strax efter mitten, tog om honom för jag vill att han ska ta hela gungan. Så det blev disk men då stannade han lika fint som på de andra balanshinderna Så jag är j*vligt nöjd!

1 vägran:  Hoppklassen var också en springbana, och sprang det gjorde vi. Men jag trodde jag skulle hinna trycka ut Dave på 3e sista hindret, vilket jag inte gjorde utan drog med mig honom förbi, så en vägran blev det där. Fram till dess var vi felfria och vi hade ett väldigt fint flyt och jag var på honom hela tiden, det är så vi ska köra!

Starten på tävlingsåret har börjat väldigt bra och jag är övertygad om att vi kommer kunna komma upp i klass 3 i hopp och agility innan året är slut. Detta kommer bli ett bra år på många sätt! Och om ca 9 timmar sitter vi i bilen påväg ner mot Skepplanda för att besöka Cray igen, och nu har jag paaaanik. Men det lugnar sig nog när han väl kommit hem, vilket blir om 1 vecka