Dave ovan och Cray nedan.

Vet inte om jag skrivit detta tidigare, men Dave och Cray är ju faktiskt tremänningar. Daves mormor och Crays morfar är syskon, har alltid gillat de avkommor jag sett efter Moel Hugo och nu är han morfar till min lilla valp.

Sådär nu har jag lite mer ork att skriva. Vi tog oss iväg tidigare än förra gången och var framme i Skepplanda runt 13 tiden, Lotta var då ute på promenad och Fredric var ute i hagen och tränade med några andra. Så jag kollade om det var ok att vi gick in till valparna och det var det

Saras valpar (kusiner till Cray) bor i hallen där man kommer in och Cray med syskon bor i köket. Saras valpar hade blivit stora och var glada när vi kom, gick in i köket där de andra låg och sov, men de vaknade ganska fort när vi kom in till dem. När vi inte klappade eller pratade med dem så var de helt avslappnade och la sig ner igen, inget skrik för att få komma ut och upp, utan coola små valpar! Me like!

Förra gången sov ju Cray i princip hela tiden vi var där och tyckte väl inte att det var jättekul att sitta i mitt knä, men igår delade han ut pussar och gos hejvilt Vi gick på en liten promenad med alla valpar och det var kul att se vad valparna vågade göra osv. Cray är en liten tänkare, kan sätta sig ner och fundera lite sen springer han vidare. Väldigt orädd och nyfiken verkar han vara, han och hans 2 systrar skulle inte följa med in igen utan hade hittat en kul kojja att krypa under och efter det hittade dom lite plast att springa på, inte känsliga för olika underlag.

Tror denna kille kommer bli riktigt bra! Pelle är nog inte alltför besviken över att det inte blev någon tik, för han ser redan en del likheter i Cray och Alice, Pelle gillar ju Alice och Alice har bytt ut matte mot husse, lyssnar knappt på mig om Pelle är med, skithund!

Det är mjuka valpar, så vi har fått instruktioner om hur vi ska säga till. Inget fastsugande i nacken osv, utan lite morr och sedan använda handen som en ”mun”. Kommer bli värsta Cescar Milian (stavning?)

Fick se Trasan (u: Nelle-Vis Olga) valla lite också, häftig och snabb hund. Blev kallade amatörer då vi kanske inte riktigt hade rätt kläder på oss för att klampa ut i en lerig fårhage, men det funka. Funderade faktiskt på om jag skulle ta på mig kängorna innan vi åkte, men tyckte det kändes onödigt.

Nu är det mindre än en vecka kvar till Cray bli Oslobo och vi längtar!

Är för trött för att skriva nått längre nu, men vi har haft ett trevligt besök hos uppfödaren och fått se ännu mer av Cray, en kille som är supermysig!

Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig varit riktigt nöjd med en ”frivillig disk” eller ett lopp med 5 fel eller 1 vägran, men idag är jag faktiskt grymt nöjd! Har en härlig känsla i kroppen och min lilla hund är så duktig fast att jag är helknäpp och så nervös att man kunde tro att jag aldrig satt min fot på en agilitybana förut.

Disk: Först ut var agilityklassen, en springbana där det helt enkelt bara var att ge järnet för att kunna placera sig rätt. I ca 2-3 mån har vi tränat kontaktfält och för en gångs skull har jag varit konsekvent och inte gett upp eller provat massa olika metoder, höll mig till min plan. På träning funkar det fint och han stannar ”2 på 2 av” utan locket och väntar på ”OK”, vi kommer dock fortsätta variera med och utan lock på träning för att befästa dem riktigt ordentligt. Så dagens mål var att kolla av om kontaktfälten även håller för tävling, resten var inte så noga just idag.

Eftersom att vi haft dåliga fält tidigare har jag varit mer nervös för agilityklassen på tävlingar och tänkt att ”tänk om man kunde gå in på banan och inte behöva oroa sig för fälten utan bara köra på”, men så slog det mig idag innan start. Vafan det är ju bara att köra! Redan där sjönk pulsen lite

Ungefär såhär såg starten ut (tunneln låg inte lika långt ut), valfri tunnel-ingång, valde ingången närmast balansbommen. Inga problem där och bra fart över balansen och självklart stannade han som han skulle och väntade på ”ok” *gullehund*. Samma sak gjorde han på ahindret, wiiiie fälten satt! Dock gjorde jag något galet vid gungan och han hoppade av strax efter mitten, tog om honom för jag vill att han ska ta hela gungan. Så det blev disk men då stannade han lika fint som på de andra balanshinderna Så jag är j*vligt nöjd!

1 vägran:  Hoppklassen var också en springbana, och sprang det gjorde vi. Men jag trodde jag skulle hinna trycka ut Dave på 3e sista hindret, vilket jag inte gjorde utan drog med mig honom förbi, så en vägran blev det där. Fram till dess var vi felfria och vi hade ett väldigt fint flyt och jag var på honom hela tiden, det är så vi ska köra!

Starten på tävlingsåret har börjat väldigt bra och jag är övertygad om att vi kommer kunna komma upp i klass 3 i hopp och agility innan året är slut. Detta kommer bli ett bra år på många sätt! Och om ca 9 timmar sitter vi i bilen påväg ner mot Skepplanda för att besöka Cray igen, och nu har jag paaaanik. Men det lugnar sig nog när han väl kommit hem, vilket blir om 1 vecka

Som en kompis aupair-barn sa när han hade fått cocacola på bion och om han var hyper, jotack det var det minsta man kunde säga! 

Jag är också ganska hyper, veckorna går med raketfart och nu på lördag blir det årets första agilitytävling. Mycket spännande och se om det som vi tränat på sitter på tävling också

På söndag åker jag och Pelle till Skepplanda och besöker Cray igen, valparna är då lite mer än 7 veckor så den 31/1 så följer Cray med till Norge! Känns väldigt spännande

Alice balanserar plätt-lätt på Iggy medan Dave mer strandar på honom. I ett desperat försök provade jag att lyfta upp Dave på igelkotten men han var som en sladdrig spagetti och ja, ni ser ju bilden

Nu har jag också bytt till WP och jag är väldigt nöjd! Nu finns Cray med på sidan också

Jag var en sväng på Ikea igår och fick då för mig att det vore ju inte helt fel om djuren där hemma fick tränat lite på sin balans, sagt och gjort en igelkott blev med hem! Detta är såklart inte vilken igelkott som helst, utan denna är fylld med luft och den funkar utmärkt att balansera på!

Dave var väl inte direkt någon stjärna på detta med att balansera eller tänka och ta det lugnt, men vi kom iaf så pass långt att han stod på den med framtassarna.

Alice däremot hon var hur duktig som helst, den damen har faktiskt riktigt bra kroppskontroll! Med henne kom jag så långt att hon kunde sitta på Iggy och hon lyckades även sitta fint (ekorre-looken) ett par gånger. Tilläggas ska väl att såhär i början hjälper vi* till med att hålla fast Iggy så att han inte guppar alltför mycket, men eftersom hoppas jag att djuren ska kunna balansera på honom helt utan hjälp.

* Pelle sitter med sina ben i ett krampaktigt tag runt igelkotten